Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konst, utan att hon anat hemligheten. Kan hon icke
sluta sitt verk, lika okunnig om vigten af sin gerning?“
“Jag tror att man kan lita på henne,“ inföll
munken hastigt. “Jag vill gå till henne och tala vid
henne. Hon tiger och har mod. Men den unga
systern behöfver en ledsagare, och han skall väl också
någonstädes stå att finna. Jag vill söka att få någon
tysk dertill, som icke förstår hvad det gäller och icko
aktar derpå. I alla fall, konungsliga syster, vill jag
hålla mitt löfte att rädda honom åt eder när det nu
är af nöden, liksom jag gjort det hittills, med vår unga
Marias bistånd,“
“Välan, jag öfverlemnar allt åt eder, fader
Botvid, “ sade klosterfurstinnan, i det hon ur sin
nyckelknippa framletade en nyckel, som hon räckte honom.
“Jag vill bedja femtio Pater Noster för mina mördade
bröders själar. Frid med eder, fader!“
“Pax Domini sit tecum!“ svarade Botvid, i det
han vördnadsfullt bugade sig och lemnade den
bekymrade prinsessan ensam i sorg öfver sin slägts brott
och olyckor och i oro öfver sin brorsons öde.
Botvid stannade ett ögonblick vid den dunkla
ingången till en cell innan han vidrörde dess grofva
Lås med den rasslande nyckeln. Han lade handen
påv den af glesa hår beskuggade pannan, och öfver
hans tunna läppar sväfvade en skymt af ett leende,
som dock hastigt försvann så snart han öppnade
dörren.
I det trånga rummet, som upplystes af en liten
lampa, satt en ung nunna på sin halmbädd och hade
framför sig ett litet bord, med en stor bok. Hon såg
något häpen upp mot den oväntade gästen och
uppstod hastigt för att helsa honom.
“Sit Deus tecum!“ sade munkens dystra stämma,
i det hans rakade hjessa sänkte sig till en nick. “Var
helsad, min fromma dotter, med en god afton!“
“Jag tackar eder, vördige fader Botvid!“ svarade
nunnan, och ett mildt, den djupaste vördnads
uttrycksfulla småleende sväfvade öfver hennes fina drag och
skulle säkert aftvungit hvarje annat ansigte än det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
