Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan göra det! Jag skall genast göra af med munken.
Yi måste härifrån på ögonbl–-■“
Eöfvarens ord af bröts af ett svärdshugg, som
sträckte honom liflös till jorden, innan han hunnit
säga ut. Så snart han fallit, var munken som en
lössläppt björn öfver den andra, hvilken höll på att
rycka upp Marias kåpa. En pilgrim, med det blodiga
svärdet i handen, grep röfvaren tillika i strupen, och
den förskrämda nunnan var åter befriad.
“Hvem är du, usling?“ frågade pilgrimen, i det
hans svärd susade öfver röfvarens hufvud.
“Fråga honom icke!*- inföll munken häftigt, med
den förfärliga stämman skälfvande af vilda
sinnesrörelser. “Ned med honom! Bort, bort med honom!
Yakten är här på ögonblicket!“ Han gaf röfvaren
med knytta näfven ett slag i ansigtet, som störtade
honom till märken.
“Håll honom fast!“ fortfor han och rusade
tillbaka in i grottan.
Pilgrimen lät röfvaren ligga och skyndade
emellertid att resa upp Maria, som knappt förmådde andas,
så genomträngd af förskräckelse och fasa som hon var
öfver det gräsliga uppträdet. “Är du sårad, pilgrim ?“
frågade han, medan hans arm uppehöll den svigtande.
“0, min Gud!“ utbrast hon.
“Denna röst är en qvinnas!“ sade pilgrimen, i
det han ville kasta kapusjongen tillbaka från hennes
hufvud. Hon höll förskräckt hans hand tillbaka.
Men munken som emellertid tillstängt dörren till
grottan, flög i detsamma ut. Han hade ett svärd i
handen. Som en blixt ryckte han Maria från
pilgrimen och satte henne på en sten.
“Det är ni, riddar Eckart!" sade han och
bemödade sig att åt sin röst återgifva dess lugna och kalla
ton. “Jag och denna pilgrim tacka er af allt hjerta.“
“Hvem är hon?“ frågade pilgrimen, häftigt
upprörd, och närmade sig likson för att nogare betrakta
henne.
Munken sträckte svärdet mellan de båda
pilgrimerna och sade: “Tyst! • Om ditt lif är dig kärt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
