Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den pommerske pilgrimen vandrade tigande ett
par slag af och an på golfvet, medan Maria satte sig
på banken. Han hade aftagit sin stora hatt och visade
nu ett ungt, ädelt bildadt hufvud med mörkt, benadt
hår och ett par sköna ögon, hvilka ofta nyfiket fastade
sig på den hemlighetsfulla kamraten, hvilkens kön han
upptäckt af den ljuft klingande rösten och hela hennes
uppförande under det vilda äfventyret. Han tycktes
vänta att också hon skulle kasta tillbaka den vida
kapusjongen, som höljde anletsdragen af en gestalt,
hvilkens former endast hans fantasi hittills diktat under
kåpans vidlyftiga veck. Men hon lutade den beslöjade
pannan mot sin hand, genomträngd af en djup
rysning, enligt hvad han tyckte sig märka.
Slutligen stälde han sig framför bordet. “Vill du
icke spisa med, fromme pilgrim ?“ frågade han.
Hon lyfte hastigt upp hufvudet, tycktes lyssna
på hans röst några ögonblick och svarade sedan med
en afslående rörelse på hufvudet.
“Jag har vandrat långt i dag,“ sade han då; “jag
behöfver vederqvicka mig. Vill du icke dela måltiden,
pilgrim, så behöfver du väl ändå stärka dig med en
dryck vin, som föreståndaren framsatt åt oss. Se
här, pilgrim, detta är ditt bröd! Drick mig till ur
dennu vinbägare!“
Han räckte henne brödet och drycken. Hastigt
besinnade hon sig, mottog brödet och lade det i sin
korg. Men drycken visade hon tillbaka.
Pilgrimen hade emellertid betänkt, att han endast
på det sättet kunde fä se hennes anletsdrag, och
fortfor: “Du behöfver i sanning vederqvicka dig, pilgrim,
särdeles om du har något att uträtta i afton, såsom
jag kunde förstå af patems ord. Du skälfver, och
det kan väl icke vara så mycket af köld som af
svaghet. “
“Några droppar vatten skulle vara mig kärare, “
sade en röst, hvars välljud djupt återklingade i
riddarens själ.
Han såg sig omkring. En kruka innehöll denna
naturens enkla dryck, och han skyndade att blanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
