Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var en nåd af vår heliga fru, att jag hörde
paterns rop och kom så i rättan tid till stället, “
yttrade riddaren.
“Den vördige fader Botvid kämpade först ensam
mot dem,“ sade Maria, och en rysning genomfor henne
vid ’åtanken deraf.
“Han måtte hafva burit pansar under munkkåpan,“
anmärkte riddaren.
“Guds hand hvilar öfver honom!“ sade hon med
en andaktsfull suck.
“Äfven ’äet,*4 inföll han, “och öfver dig också,
vack . .. fromma pilgrim!“
“Ni glömmer er måltid,“ afbröt hon. “Ni
behöfver styrka er efter en lång vandring, som ni nyss
sade.“ Hon vände sig från honom och lutade åter
hufvudet mot handen.
Tigande och något häpen satte han sig till
måltiden, under hvilken han alltjemt fastade ögonen på
henne. Hon tycktes sysselsatt med djupa och oroliga
betraktelser, medan hor* ofta vände sitt hufvud och,
så vidt han kuude märka, äfven gaf akt på honom.
Pater Botvid återkom efter en stund. Han
betraktade de båda unga med ett skarpt ögonkast och sade:
“Nu ar allt tyst och stilla igen. Det är tid att vi
gå, mitt barn! Och ni, herr Eckart! Vill ni göra er
förtjent af den heliga kyrkan och tillika deltaga i ett
kristligt verk, så följ oss och gif noga akt på hvad
jag visar eder.“
Riddaren svepte kåpan tätt omkring sig och
uppspände svärdet under densamma så högt att dess spets
icke skulle synas under mantelfållen. Både han och
den unga flickan följde munken.
Genom en mörk och trång gata förde han dom
till en bro, som ledde öfver den ena grenen af
Norrström från Helgeandsholmen till en port i det stora
slottstornet Kärnan. Utanför detta väldiga torn stodo
de en ’ stund tysta och lyssnande. Intet annat ljud
hördes än strömmens sorl och stormens sus, intet
annat ljus syntes än då och då blicken af en fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
