Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer till regeringen i detta land, fordrar jag att
de gods och penningar, jag på hans vägnar öfverlemnat
åt klostren och kyrkan varda återstälda, emedan de
äro gifna af honom, såsom konung, men icke i annor
egenskap. Skrif detta, pater Botvid!“
“Han må dö en furstlig död,“ sade biskopen i
Strengnäs, den kloke Styrbjörn. (
‘‘Det kommer an på en omröstning!“ invände
erkebiskopen.
“Han kommer!“ sade riksföreståndaren, och
mellan vakterna framträdde i furstlig drägt, men utan
svärd och krona, en skön, ljuslockig yngling. Hans
hvita hy, som på tvänne år icke varit träffad af en
solstråle, var på kinderna öfvergjuten af en flygtig
rodnad, som den friska luften utom fängelset
framkallat. Ur ett par ljusblå, klara ögon, sådana som
man fiuner på medeltidens klostermålningar, strålade
en stilla värdighet, blandad med en from oskuld.
Han kastade förvånade blickar öfver den högtidliga
församlingen.
Efter en lång tystnad, hvarunder många af
her-rarnes ögon uttryckte medlidande och rörelse, tog
riksföreståndaren till ordet: “I ären kallad, junker Magnus
Birgersson, inför mig, Svea rikes drots och kapiten,
samt desse högvördige fäder och stränge riddare, att
svara för beskyllningar, som ligga eder, edert lif och
välfärd till last. Anför i korthet hvad ni har att
an draga till ert försvar.“
Prinsen hörde den stränge riksföreståndarens ord
med en återhållen känsla af förskräckelse. Den svaga
rodnaden flydde från hans kinder, och han besinnade
sig en lång stund, hvarunder herrarne med spänd
väntan betraktade hans uppsyn. Sedan han öfverlagt
några ögonblick, talade han med klar och ljudande,
men sorgsen stämma, hvars toner likväl, allt som han
lifvades af de skiftande sinnesrörelserna, blefvo allt
manligare och fastare. “I hafven låtit hemta mig ur
mitt fängelse, herrar, fader och män, att stå till ansvar
för beskyllningar, som röra lifvet. Jag, som egentligen
är allus eder konung, den I svurit trohet och huld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
