- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
223

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning med all den prakt, som höfves en konungason,
men hans lif är ett offer åt fäderneslandet, ett offer
sådant hvarje trogen undersåte liksom hvarje furste
är pligtig att göra, då omständigheterna sådant kräfva.
Men när skall domen verkställas ?“

“I denna dag!“ utropade flere af herrarne, och
riksföreståndaren var nära att bifalla.

Då uppstod pater Botvid och sade med oväntad
ifver: “Icke i dag! Hans själ må icke mördas med
kroppen. Låtom oss vara ädlare än konung Birger.
Det är tid nog i morgon!“

“Låt det vara tills i morgon!“ yttrade
erkebiskopen.

Rösterna samlades åter, och fader Botvids mening
hade segrat.

^Skrif domen, pater Botvid!“ bjöd
riksföreståndaren.

En allmän tystnad, hvarunder alla lyssnade på
pennans sakta ljud då den halkade på pergamentet,
rådde under det domen skrefs. Derefter gick det
grymma bladet omkring bordet, och hvar och en
häftade derunder sitt sigill, som fasttrycktes, mest med
svärdsknappen i vaxkulor, hängande i band.

Efter denna stumma -förrättning slog
riksföreståndaren med svärdfästet ett väldigt slag i bordet,
och alla reste sig upp. Erkebiskopen läste en bön,
och dagens mordiska arbete var slutadt.

Öfver Sveriges hufvudstad sänkte sig en skön
afton, stjemklar och månljus. Skepnaderna af stadens
majestätiska torn reste sig stolt mot skyarna, högt
öfver den vilda natur, som omgaf densamma.

I prakten af sin stålblanka rustning, med det
väldiga svärdet vid sidan, vandrade den pommerske
riddaren Eckart ut genom stadsporten, hvars väktare,
då han uppgaf lösen, vördnadsfullt utsläppte honom.
Han tyckte sig väl i hastigt förbigående hafva sett
ett drag af hån på ett och annat ansigte af den bistra
kämpavakten, men han fann snart att det gällt hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free