Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge med portens öppnande. Då riddaren sade lösen,
lät han honom och den förklädda flickan fritt inträda.
Men hans leende dervid, som förmodligen skulle uttrycka
en vördnadsfull välvilja för den herrliga
riddaregestalten, föreföll ganska vidrigt.
Vakten vid porten var fördubblad och iakttog en
envis tystnad.
Från planen vid Helgeandshuset skimrade skenet
af en mängd facklor. Krigare stodo uppstälda
rundtomkring planen, och ljudet hördes af högtidliga
själamässor.
“Vi måste undvika dem,“ hviskade riddaren och
förde sin syster en annan gata till slottsbron. Der
såg han sig noga omkring; men då ingen menniska
syntes, emedan troligen alla voro af fackelskenet
lockade till planen utanför Helgeandshuset, uppdrog
han ur vattnet och ordnade det smala träd, hvarpå
nu tvenne lif berodde.
Eufemia stod under tiden full af ångest. Sånger
från Helgeandsplanen ljödo så hemskt mellan de höga
stenhusen genom den månljusa natten och uppfylde,
som det tycktes, hela naturen med en dof känsla af
dyster fasa. Det var någon dödsfest som der firades.
Venceslaus omfamnade sin syster med ömhet, bad
henne underrätta prinsen huru han skulle gå och
sedan skynda sig före honom. “Du måste vara hos
mig innan han beträder stången,“ sade han, “den
bär icke två!“ Sedan lyftade han henne öfver
ledstången. Hon lutade sitt hufvud mot hans bröst;
han upplyfte det, kysste en tår från hennes öga och
bad henne samla sin sansning. Han välsignade henne
derefter.
Slutligen lemnade hon hans armar och sväfvade
utåt den svigtande stången. Hon nalkades torngluggen
och hviskade: “Prins, stå upp och rädda ert lif!“
Ingen svarade henne. Hon upprepade sina ord
med högre röst flere gånger, men lika förgäfves.
“Han är borta!“ utropade hon med förtviflans uttryck
och vände sig om för att återgå till brodern.
Pilgrimskåpan föll af henne och ned i vattnet, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
