Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartwig Flögh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan vara likt med dalkarlarnes företag. Jag frågar
så, ty om det gäller, vill jag vara med och tager min
båge och mina pilar på ryggen. Jag kan skjuta en
sjöfågel genom vingarne, så att det bör väl icke vara
omöjligt att träffa en hjelm eller ett bröstharnesk, om
man kominer i skotthåll."
“Du är en hedersman, gamle fiskare!" utropade
vestmanlänningon, i det han slog honom på axeln.
"Jag vet icke hvarför den unge bonden här skall
hafva misstroende till dig. Du har också frågat efter
vår Engelbrecht. Känner du honom, så är du nog en
ärlig svensk också. Tag du dina pilar med, gubbe!
Jag för just bud från Engelbrecht till rekarlarne.
Han har allmogen från Vestmanland och Dalarno
under vapen, och de draga nu till Upsala."
"Godt," sade gubben. "Då må också vi gripa
till spjut och båge. Jag är redo. Nog kan jag visa
rekarlarne vägen, om de duga till något och några
dugtiga kärlar ha lust att följa mig."
Elof reste sig upp. "Så är det bäst att vi skynda,
fader Styke!" utbrast han. "Eskil, min bror, har gått
med budkafle uppåt skogskygden och kallat allmogen
att möta vid Taxinge kyrka. Han lär väl snart vara
här och ämnar sig upp till Kärnbo. Då kan han få
ro öfver viken med din ökstock."
"Jag skall lägga årorna färdiga åt honom," sade
gubben. "Kom, låt oss gå!"
Be tre männen reste sig och skakade hvarandras
händer.
Elof kastade en blick på Thyra, hvilken såg på
dem med dystra och hotfulla blickar. Men hon satt
för öfrigt tyst. Yestmanlänningen tog sina vapen,
Elof fattade sin yxa. Gubben öppnade dörren. Men
i detsamma gick Elof till Thyra för att taga afsked af
henne och räcka henne handen. Hon vände sig bort.
"Bry dig icke om flickan," sade den gamle hastigt.
"Hon är stum."
"Men jag vill tacka henne ändå!" sade Elof och
grep hennes hand. “Tack för hvad du bjudit af godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
