Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina fiender och sjelf vara mest skyddad, förrän det
smällde i skogen och ett hvinande i luften
tillkänna-gaf att en pilskur ankom. Hela fö ren blef späckad
med pilar och några af manskapet sårades.
Främlin-garne uppgåfvo ett härskri för att öfverrösta sina
sårade, och slupen ilade utom skotthåll.
Befalhafvaren reste sig upprätt och ropade på
ren svenska: “Skjut icke, jag är ju svensk och
kommer ej i någon fiendtlig afsigt. Låt mig ensam komma
i land och tala med eder. Jag har vänner, och
släg-tingar här på orten, som väl skola känna igen mig."
En lång tystnad följde, hvarunder det förmärktes
mycken rörelse bakom träden. Slutligen visade sig en
beväpnad bonde ytterst på udden och ropade med
väldig stämma: "Så lägg till här då, och kom du i
land, så vilja vi föra dig till vår prest, broder
Erlandus!"
Så snart slupen lagt till, steg befalhafvaren i land,
och utan fruktan begaf han sig inåt småskogen, medan
hans roddare hvilade på årorna.
Bönderna förde främlingen fram till kyrkan, der
Erlandus, som blifvit underrättad om tilldragelseu,
väntade honom. Så snart han fick se presten skyndade
han emot honom med öppna armar och ropade:
“Känner du igen mig, Erlandus? Jag känner igen dig!"
Den förvånade presten* betraktade honom ett
ögonblick med bestörtning och utropade derefter: "Det
är du, broder Lauritz, min egen broder. Hvar i
Herrans namn kommer du ifrån? Har du blifvit en
sjö-röfvare, eller hvad vill du med ett örlogsfartyg i
våra farvatten ?“
“Det är mitt eget skepp," svarade han. “Jag har
sjelf vunnit det, och ehuru jag fört konung Eriks
flagga och kämpat mången strid för honom, har jag
nu beslutit att stryka den svarta flaggan och erbjuda
min tjenst åt konung Carl. Det är derföre som jag
ville besöka fädernebygden och förnimma huru det
hafver sig med hans regemente."
“Du är välkommen," sade brodern. “Här är
mycken oro å färde, men allt skall gå väl, hoppas vi alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
