- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
257

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trappan, som leder upp till koret. Dä framskred ur
sakristian en procession. Främst gingo några adliga
väpnare, unga gossar af de förnämsta familjer i
mång-fargade drägter. De buro på ett hyende en
glänsande hjelm. Efter dem gingo ett par hofmän, som
buro ett glimmande silfverharnesk på ett annat hyende.
Derefter tvenne riddare i full rustning, bärande ett
svärd. Nu följde en rad af korgossar med
rökelsekar. Erkebiskopens domesticus bar den guldsmidda
kräklan. Slutligen visade sig erkebiskopen sjelf i full
ornat, med den höga guldglimmande tiaren på sin panna.
Jöns Bengtsson Oxenstjerna var en myndig och
djup-tänkande man. Sjelfva hans yttre bar stämpeln af
den djupa kraft, som kokade inom honom. Ur mörka,
djupt liggande ögon, framblänkte en blick, egnad att
genomtränga dens innersta, som vågade möta
densamma. Han var just nu i sin mognade ålders
mannakraft, nära fyratio år gammal, och hela hans ståtliga
gestalt, isynnerhet hvarje rörelse på ögonbrynen och
hvaije åtbörd af händerna, röjde att der bodde
mäktiga lidelser inom hans slutna bröst, ehuru han i sina
yngre år, då han studerade i Italien och vann
lärdomsgrader vid dervarande universitet, lärde att böja
lidelserna under de högre åsigterna af sitt stånds
värdighet och makt.

Efter den höge prelaten följde ett ansenligt tåg
af domherrar, andliga fader och riddare.

Då ärkebiskopen gick förbi Erlandus, slog han upp
sitt allvarsamma öga och kände genastr igen honom.
En knappt märkbar böjning på hufvudet, en vink af
ögonbrynet helsade Erlandus, och denne fann snaräre
af en instinktlik sympati, än af ett yttre tecken, att
han var välkommen. Lauritz stod full af förundran
och betagen af en förut okänd vördnad.

När processionen framkommit till altaret,
knäböjde presterna och riddarne stannade utanför
altar-randen. Orgeln tystnade och fyra af de knäböjande
gossarna i koret uppstämde en hymn. Då den var
slutad, vinkade erkebiskopen och aftog sin tiar samt
nedlade den på altarbordet, framför det dyrbara silfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free