Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda bröderna inträdde i en stuga på
erke-biskopsgården. Den stolte Jöns Bengtsson hade ännu
icke afklädt sig hela sin rustning utan stod der som
en sträng riddare lutad emot bordet, på hvilket han
staldt hjelmen. “Välkommen, Erlandus!“ började han,
“det är mig kärt att se dig här, ty jag behöfver goda
underrättelser från Roslagen, huruvida vi kunna räkna
på allmogen derstädes. Jag vet, att de icke äro lika
sinnade med Fjerdhundraboerne, som redan hafva
gripit till vapen för vår sak. Jag har skrifvit till
den helige fad ren i Rom om allat för alla dem, som
vilja strida för vår allena saliggörande kyrka.
Äfven-ledes har jag begärt bannlysning på alla kyrkans
uppenbara fiender, sådana som denne inkräktare, som
låter kalla sig konung och hvilken jag hafver förklarat
öppet krig, samt alla hans anhängare. I kraft af min
makt och myndighet förklarar jag också alla de
vilse-förda, som erkänt och hyllat hans välde, fria och lediga
från denna sin tro- och huldhetsed. Säg mig derför
nu, Erlandus, hvad tror du att bönderna i Roslagen
skola göra/*
“Högvördigste fader,“ sade Erlandus, i det han
djupt bugade sig, “visserligen skola bönderna lyssna
till ers högvördighets ord och befallningar, men jag
föreställer mig att det icke sker utan tvekan, ty
konung Carl har många vänner. Särdeles är allmogen
vid kusterna böjd för honom, emedan han krigar emot
konung Erik och hans sjöröfvare på Gotland.
Bönderna vilja hafva en infödd svensk konung, och må
han gerna styra skarpt och allvarsamt, allenast han
gifver skäl för sig och far fram med rätt och
rättvisa. Emellertid må eders högvördighet vara
försäkrad ätt allmogen i min socken skall resa sig, så
snart jag tillsäger dem.“
“Det är åtminstone väl, min kära Erlandus,“
yttrade erkebiskopen, “att jag har dig deruppe att räkna
på. Jag förmodar att Carl söker resa en här i
Roslagen för att angripa mig. Men jag tänker icke sofva
bort mina fördelar. Jag tågar härifrån till Yesterås,
och snart skola rikets slott befinna sig i mina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
