Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring för att se efter vinden. *‘Vi måste kryssa
oss ut, men komma vi väl om udden så gå vi fritt.“
Under den vanliga, föga välljudande sången, som
är sjömän egen, sattes spelet i gång och ankaret blef
snart uppvindadt under bogen. Det ena seglet efter
det andra utvecklade sig för den lätta vinden. Skeppet
begynte röra sig och hade knappt framskridit några
famnar förrän det redan lydde rodret. Men i
detsamma som skeppets hvita segel glänste utåt Q är den,
blef det en liflig rörelse på stranden. Båtar skötos
ut ur vikarna, och från Edbo kvrka hördes på långt
håll klämtningar. Allmogen var ftlunda i rörelse. Yid
Singö samlade sig bönderna förundrade och orolige
omkring kyrkan. Ingen begrep hvarför skeppet på en
gång gick till segels. Då anlände hastigt broder
Erlandus sjelf, som landstigit på den södra udden af ön.
Han emottogs med stormande glädjerop.
“Mina vänner,“ började han, “jag har erkebiskopens
befallning att kalla eder till vapen. Yi vilja taga denna
konung Eriks utskickade. Jag vill anföra eder, min
pligt blir mig denna gång tung, ty sjöröfvarhöfdingen
är min egen broder. Men jag ämnar icke svika den
trohet jag är skyldig högvördigste fadren och vill
der-för angripa honom med all kraft. Ett beder jag dock,
mina bröder, att I skonen hans lif om det är möjligt.
Men emellertid, till vapen!“
Bönderna upphofvo ett väldigt rop. Inom kort
glänste deras spjutspetsar i solskenet, pilarna
skramlade mot deras skuldror och yxorna svängdes af
kraftiga armar.
När Singöboerna, anförda af Erlandus, väl lagt
ut på fjärden på vederbörligt afstånd från
sjöröfvare-skeppet, mötte dem båtarne från Edbolandet.
Fruktansvärd var sålunda den styrka som befann sig ute.
Åtminstone två tusen tappra bönder voro under vapen.
Vinden hade länge varit östlig och det såg sålunda
mörkt ut, huruvida sjöröfvaren skulle lyckas att kryssa
®ig u* genom skären.
Böndernas båtar förenade sig i allt större mängd.
Bågskyttarne spände redan sina hakar och gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
