Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skenade. En annan, att det var en af gråbröderna,
som farit vilse. Den tredje, att det var vargakungen
eller en jättevarg, som anses för att vara fjellvargarnas
höfding. Den gamla abbedissan blef slutligen så ängslig,
att hon befalde, det en högtidlig bönestund skulle hållas.
Den unga jungfru Cecilia hade också med
uppmärksamhet betraktat undret, men hon teg. En hastig
rodnad, som hon skickligt dolde bakom sitt dok,
bemärktes icke af de öfriga.
När bönen blifvit slutad, begåfvo sig nunnorna
ånyo till fönstret för att se ut. Nu befanns det, att
det var en fiskare, som lade till vid udden med en
farkost som befann sig i högst uselt skick. I stället
för mast, stod en åra upprest i båten och en gammal
vargskinn spels tjente till segel. Den snipiga båten
dref, med vindens tillhjelp, genom de tunna
is-skållorna, under det fiskaren styrde med den andra åran.
Det var förbjudet att lägga till vid Lurö; men att
fiskaren nu, såsom stadd i rätter lifsnöd, var ursäktad,
det kunde ingen billig menniska förneka.
Emellertid blef gamla fru Ingrid, icke litet
bekymrad. Här var icke gerna någon möjlighet att
bereda främlingen herberge, men att drifva honom
bort igen skulle också varit alltför kärlekslöst. Hon
beslöt att visa sig hård, så mycket som möjligt.
Samtliga nunnorna erhöllo befallning att draga sig in i
klostersalen, medan abbedissan sjelf gick ut att förhöra
främlingen. Men hon hade icke väl hunnit ut, innan
fiskaren stod vid klosterporten.
“Hvem är du, som vågar lägga till här?“ frågade
abbedissan med hotande uppsyn.
“Stränga fru moder!“ svarade fiskaren och
bugade sig ända till marken, “haf förbarmande med en
fattig fiskare, som både är uthungrad och förfrusen.
För heliga Guds moders skull, gif mig någon föda
och låt mig få uppvärma mina stelfrusna lemmar.
Min båt har blifvit sönderslagen mot klipporna
derborta vid udden.“
“Huru kan du begära sådant af oss, fattiga
klostersystrar?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
