- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
275

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trappan. Han reste sig på armbågen och lyssnade.
Snart började den fromma kören en katolsk messa.
De heliga tonerna genomträngde ynglingens bröst med
en känsla af underbar andakt. Han bemödade sig att
bland de sammanstämmande rösterna urskilja hennes,
för hvars skull han vågat sitt lif och begifvit sig hit;
men han förmådde icke igenkänna någon viss stämma:
det var som om de alla sammansmält till en.

“O Gud!“ suckade han för sig sjelf, “skulle hon
kanske icke vara här? Men den listige pater Esbernus
förde henne ombord på biskopsskutan, det hörde jag
vid Leckö. Men jag måste se de fromma nunnorna,
jag måste se om hon är här, äfven om den stränga
abbedissan skulle bannlysa mig.“

Han lutade sig ned, och sången tystnade.
Nunnorna hördes åter stiga uppför trappan.

I det ynglingen sålunda befann sig ensam, uppstego
besynnerliga aningar för hans hjerta; det blef honom
så hemskt till sinnes. Han kände att hans afsigt varit
ond, att nämligen ur det fridlysta klostrets hägn
bortröfva en varelse, som var honom det käraste på
jorden, och hans samvete förskräckte honom. Han var
nästan färdig att tacka Försynen, för det han icke
hört den älskade rösten, hvars ljud kunnat förmå hans
ångerfulla hjerta att vackla. Men i detsamma hörde
han åter abbedissans röst, och de ord hon yttrade,
flögo såsom en storm igenom hans bröst och bortryckte
på en gång alla hans fromma föresatser.

“Kom ned, Cecilia!“ sade abbedissan, “vi vilja
gå till sängs.“

“Skall jag bära in lampan, moder Ingrid?“
frågade en ung flickas röst.

Ynglingen störtade upp. Han lyssnade med den
ifrigaste uppmärksamhet, för att höra mera af den
älskade rösten. Men han hörde endast dörren läsas till
abbedissans rum. Derefter blef det tyst, och under
hela natten hördes intet annat ljud, än stormens gny
kring klostrets murar och det egna dånet från sjön.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free