Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma uppflammade ett nytt ljus bredvid
det förra. De röda eldskenen sågo hemska ut, som
ett par ofantliga, glödande vild djursögon på omätligt
afstånd; men likväl ilade de båda älskande dit. De
båda eldslågorna blefvo stundom bortskymda af något
föremål, som rördes förbi dem; men Sixten bemödade
sig att icke förlora riktningen.
När de kommo närmare sade han: “Vår räddning
är nära, min Cecilia! Det är en fora med
kolbönder, som far från Vermland till Vestgötaslätten.
Bönderna veta väl vägen; vi skola följa dem åt. Låt
oss tacka alla helgon, som låtit oss finna dem. De
hafva sitt nattläger på isen och fortsätta sin resa i
morgon bittida."
Bönderna höllo god vakt. Så snart de båda
älskande nalkades uppgafs ett varningsrop. Ur de höga
kolskrindorna reste sig det ena lurfviga hufvudet efter
det andra. Några bönder, beväpnade med yxor och
spakar, kommo emot de främmande. Sixten
underrättade dem att han var vilsekommen och bad att få
följa dem, hvilket de efter någon rådplägning biföllo.
Karavanen, som drog genom is-öknen, bestod af
omkring femtio lass. Hästarne voro frånspända för
att betas. Omkring eldarne som voro uppgjorda på
sjelfva snön, hade några bönder lägrat sig, medan de
öfriga lågo i sina skrindor. Då Sixten sköt kälken
intill en eld märkte han vid skenet från densamma
att ett par frusna tårar sutto i Cecilias ögonhår.
Sixten satte sig ned på isen vid Cecilias fötter
och upplyftade till henne en öm blick. Hon förblef
sittande på kälken oph drog blott sakta hans hufvud
intill sig så att det blef lutadt mot hennes knä.
Ingendera talade något.
Morgonen grydde och bönderna lagade sig i
ordning att fortsätta resan. De båda unga hade somnat
och förblefvo orörliga i sin ställning. Slutligen ville
en bonde väcka dem. Men då befunnos de båda för
alltid insomnade.
De bestörta bönderna samlade sig omkring den
sorgliga gruppen. En och annan torkade en tår ur sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
