Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje middag komma upp på däck, för att hemta
frisk luft medan kaptenen och hans folk spisade i
stora rummet. De blefvo om dagarne lossade ur sina
bojor, som de blott om nätterna måste bära.
En middag, då tre lybeckare, såsom vanligt, hade
dagvakten, vandrade Nils och hans medfånge grubblande
på, däck. Hastigt vaknade en djerf tanke hos
Nils; han gaf kamraten en vink och båda grepo hvar
sin handspak. I ett ögonblick rusade de på de tre
lybeckarne, krossade deras hufvuden och tillslogo
derefter storluckan. Det blef ett förfärligt larm der
nere. “Fram med eldbränder ur kabyssen,“ ropade
Nils. “Vi sätta eld på hela getingboet. Jag skall
nog hålla till luckan medan det tänder sig!“
öytterbacks röst hördes doft, som ur en graf.
Han bad om sitt och de sinas lif. Han ville gå in
på alla möjliga vilkor. Men Nils lät honom länge
tigga och be. Slutligen befalde han lybeckarne draga
sig längst bort i rummet och derifrån framkomma en
i sender, för att låta binda sig. Om man märkte
det minsta försök att göra emot denna tillsägelse,
skulle luckan genast slås igen öfver de qvarblifvande
och fartyget sättas i brand. Luckan var också så
trång, att endast en man i sender kunde komma
igenom den. Gytterback var den förste, som kom upp.
Nils stod med ett svärd, som han tillgripit, lyftadt
öfver hans hufvud, medan kamraten fängslade honom
till händer och fötter. Så blef hela besättningen på
lybeckerskeppet fängslad.
Vinden kastade sig i detsamma till ostlig. Då
vindade Nils och hans kamrat upp fockseglet —
storseglet förmådde de icke upphissa — och tagande
skutan i släptåg, styrde de öfver Ålands haf. De kommo
lyckligt till svenska skären och kunde der fått biträde
af svenska fiskare och lotsar, men Nils, som hade haft
god lycka hittills, ville äfven ensam fullända sitt
äfventyr. Det lyckades äfven och han lade till vid
Stockholms brygga.
Hans ankomst hade icke blifvit obemärkt, äfven
från slottet, och en mängd undrande personer hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
