Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ende Brahe.
(1633.)
Staden Wiborg utgjorde fordom Sveriges
gränsfästning mot östern, ett Sveaborg, hvars minne icke
är så befläckadt af förräderiet, som Ehrensvärds olyckliga
skapelse. Likväl foreföllo äfven i Wiborg
uppträden, som voro för Sveriges konung bedröfiiga.
På slottet satt en dag befälhafvarens maka,
grefvinnan Margareta, och lutade sin panna mot handen.
Hennes två yngsta söner lekte vid hennes fötter. Den
äldste, en fjortonårig yngling, stod vid fönstret och
fröjdade sig åt ett blankt harnesk, som han erhållit
till skänks af sin stjuffader. Denne yngling var den
ende manliga ättlingen af en slägt, hvars namn står
på många blad af Sveriges historia. Han hette Peder
Brahe, och var son af den Joachim, som i Stockholms
blodbad böjde sitt hufvud under bilan. Den sörjande
grefvinnan fann sig icke lycklig i sitt senare äktenskap
med en utländsk, anspråksfull och orolig grefve, helst
då hennes stränge broder konung Gustaf redan börjat
fatta misstankar emot honom.
Grefven sjelf inträdde med ett bref i handen
Han såg missnöjd och förtörnad ut. “Jag vet i
sanning icke hvad jag skall göra,“ yttrade grefven. “Han
har kallat mig till Stockholm. Men en narr vore jag
om jag litade på hans ord.“
“Min broder är sträng,“ yttrade grefvinnan och
såg upp på honom; “men du kan icke klaga öfver
att han saknar ordhållighet.“
“Dalkarlarne hafva verkligen skäl att berömma
honom!“ utbrast grefven försmädligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0310.html
