- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
293

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till fäderneslandet och åter inträda i besittning af sitt
arf och eget. Han försäkrade henne om sin broderliga
kärlek och bevågenhet, och bad henne icke hafva någon
fruktan för sin broder. Hon skulle af honom hafva
att vänta hjelp och tröst och allt godt.

Grefvinnan hörde med uppmärksamhet det broderliga
brefvet. Slutligen sade hon med ansträngning att
kunna höras: “Ack, jag vet att min broder är rättvis.
Dig, min son Per, skall han nog vårda och draga
försorg om, det vet jag. Res du till honom! men icke
förr än jag upphört att andas. Jag vill icke förlora
din åsyn under mina sista stunder. Men I, mina stackars
yngsta barn! Hvad skall blifva af eder? Jag vet
att han, för eder faders skull, icke vill se eder.“

Härmästaren reste sig upp. “Fru grefvinna,“
inföll han, “jag vill blifva dessa barns vårdare och stöd;
jag vill blifva en fader för dem. Gerna gör jag det för
eder skull och deras, äfven om jag icke trodde att den
dag skall komma, då Sveriges konung tackar mig derför.“

Grefvinnan räckte honom tigande sin matta hand
och en tacksam blick ur hennes döende öga mötte hans.
Derefter vinkade hon åt Krabbe att träda närmare.
“Helsa min broder,“ hviskade hon åt den djupt
upprörda sjömannen; “jag sänder honom min välsignelse.“

Hon lade derefter sina händer på barnens hufvuden,
för att äfven meddela dem sin välsignelse. En
tystnad, endast afbruten af de närvarandes snyftningar,
fortfor en stund, tills härmästaren sade: “Gud vare
hennes ande nådig! Hon lider icke mer.“

*



I S:t Olofs kyrka i Reval voro alla ljusen tända
på högaltaret och i kronorna. Prester i mess-skrudar
omgåfvo en graf framför altaret och en dof sorgmusik
sväfvade genom kyrkohvalfven. Ett liktåg nalkades.
Det var Sveriges konungs syster, som skulle invigas
åt jorden. Härmästaren af Liffland, omgifven af sin
lysande svit, befann sig i processionen. En mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free