Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska sjöofficerare anfördes af den oförskräckte Nils
Krabbe. Vid grafven stodo den aflidna grefvinnans
trenne söner.
När den praktfulla kistan blifvit sänkt i djupet,
de tre skoflarna mull dånat öfver dess lock och
begrafningsceremonien var slutad, omfamnade de tre
fader- och moderlösa sönerna hvarandra.
“Farväl, älskade bröder!“ hviskåde den äldste;
“nu måste vi skiljas! Hon, vår gemensamma moder,
som höll oss tillsammans, är borta! Vi tillhöra nu
tvenne skilda folk. Men låtom oss här lofva, att alltid
broderligt älska hvarandra. Om någonsin edert
fädernesland Tyskland behöfde en räddare, måtte det finna
honom i Sverige! Jag känner att vi svenskar skola
vara stolta att få gjuta vårt blod för eder frihet.“
De yngre bröderna förstodo icke ynglingens ord,
men de förstodo hans tårar och hans kärlek. De
tryckte honom innerligt till sitt hjerta.
Den ädle härmästaren fattade derefter de båda
unga grefvarne af Hoja, en vid hvardera handen.
Herr Peder Brahe räckte sin hand åt Krabbe, kastade
ännu en blick ned i sin moders graf och skyndade
hastigt bort med den svenske sjömannen.
Ännu hördes dödsklockornas ringning från Revals
kyrktorn, då Nils Krabbes stolta örlogsskepp der på
redden lyftade ankar och gick till segels. Den unge
Brahe fördes till sin kungliga morbroder, som vid sitt
hof besörjde hans uppfostran. Hans anteckningar om
konung Gustaf den förste hafva just lemnat ämne till
denna lilla berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
