Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På stranden uppkom ett hvimmel af det
tillströmmande folket. Skepparen blandade sig i hvimlet,
gycklaJe med flickor och gummor, helsade på
skärgårdsfolket och på de skeppare, hvilka han kände, samt
tycktes just i sitt element, då det skrattades och
pratades omkring honom.
Emellertid hade Tymme med den första
skepparen, Bryngel, inträdt i stugan. Den var låg, men
ovanligt rymlig. En stor spis med sin bakugn intog den
ena fjerdedelen af densamma. Yäggar och takbjelkar
voro groft, men fast tillsamman timrade af väldiga
kärnfurar. Fönstren voro små, men den ljusa
sommardagens sken upplyste den tillräckligt, för att visa att
renlighet och välmåga, ehuru icke särdeles ordning
herskade derinne. På spiseln var en väldig eld
uppgjord och öfver elden hängde en stor och ett par mindre
jernkittlar. Framför dessa svängde sig, halfklädda
men varma, två unga rödbrusi^a flickor, Ty mmes
döttrar. Deras drag voro visserligen hvarken fina
eller sköna, men ett uttryck af okonstlad munterhet
och ungdomligt mod gaf dem likväl ett visst, ingalunda
misshagligt tycke.
Skeppar Bryngel gick, som en gammal bekant,
fram till dem och klappade dem fryntligt på de varma
kinderna. De helsade med en liten blyghet, men
fryntligt och vänligt, på honom, hvarefter han af Tymme
ledsagades längst in i stugan och fick sig anvisad en
plats just vid fönstret.
Tymme lemnade honom der och gick ut för att
efterse sina öfriga gäster.
“Hör på, Karin!“ yttrade Bryngel, i det han ur
fickan af sina vidlyftiga holländska byxor langade
fram ett litet paket. “Jag mins att jag är skyldig
en marknadsgåfva åt dig sedan sist. Kom hit skall
du få den!“
Flickorna sneglade båda begärligt bort till honom,
men fortforo blott att syssla med sin kokning.
“Kom hit du, Karin,“ återtog skepparen:
“Gertrud ser nog efter dina kittlar, medan du tittar hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
