Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fatet! Tag det andra i ordningen! Och friska tag se’n,
gossar! Hala in fatet i gubben Tymmes stuga! Jag
går dit in och väntar er. Villigt gå an!“
Då Abel ånyo inkom i stugan, hade Tymme röjt
rum för honom i högsätet bredvid Bryngel.
Medan alla under hopp och väntan vattnadci i
munnen efter den muntre skepparens frikostigt
utlcf-vade traktering, makade sig en gumma, hvilken do
öfriga tycktes visa något större aktning än åt
mängden, fram till Tymme. Hon nickade förtroligt och erbjöd
honom del af den välfägnad hon sjelf medfört i ett
knyte. “Käre fader Tymme, “ sade hon, “vi skola väl
icke äta upp allt ert heller, fast vi sökt skygd under
ert tak för denna natten. Håll till godo af min förning!
Den h&r Anna, dotter min, lagat till. Hur står det
till med er son Staffan ? Få vi icke höra honom
predika en gång till ?4<
“Tack, mor Börta, som bjuder!“ svarade gubben
Tymme. “Men hvad Staffan beträffar, så kommer väl
han icke hit i brådkastet. Han har blifvit upptagen
vid hofvet och predikar både för gamle kungen och
hans unga drottning, och alla kungabarnen sedan.
Men jag tänker endera dagen fara in och helsa på son
min. Jag tör väl helsa på kungen med detsamma.
Men jag tänkte, att jag skulle vänta tills jag fick några
riktigt vackra torskar att lemna in i kungliga köket.“
“Såå!“ inföll gumman. “Mäster Staffan tänker
då helt och hållet öfverge hemorten? Annat trodde
väl mor Kerstin på Ramsholmen och hennes långa
Greta. Jag hade eljest ett ord att säga er, fader
Tymme, ett ord så godt som två. Min Brita skulle
jag tro går i allt opp emot långa Greta, och litet mer
har hon att föra i bo ändå. Men det är så: när
poj-karne våra ha magistrerat, så bry de sig icke om
flickorna hemma. Då går det icke an med mindre
än en hofpiga, kantänka!“
Fader Tymme strök sig med mycken värdighet
om hakan. “Tack, tack, mor Börta,“ sade han, “för
välfägnaden! Men hvad Staffan beträffar, tror jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
