- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
306

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och om skämtet hvarken var fint eller snillrikt, var
det så mycket mera välment och roligt.

Då Tymmes döttrar anlände med trakteringen,
emottogos de med särdeles glädtighet af sina vänner
och bekanta. Drängarna skyndade fram för att hjelpa
dem lyfta kitteln genom logluckan, och Karin hoppade
raskt in efter densamma. Gertrud deremot vände om
igen till stugan.

“God afton, Karin! Tack, som bjuder! Tack, kära
Karin!“ helsades det från alla sidor. Både drängar
och pigor trängde sig omkring henne och kitteln,
till-dess småningom de helsande drogo sig med sina andelar
af anrättningen tillbaka till sina platser vid knytena.

Den, som stannade qvar hos Karin, var långa
Greta från Ramsholmen, en reslig, välväxt och vacker
flicka. Det syntes att hon och Karin voro särdeles
förtroliga. De satte sig ned på golfvet bredvid den
nästan tömda kitteln och flickorna begynte hviska med
hvarandra.

Helt hastigt hördes skeppar Abels stämma
utan-före: “hvar böfveln hålla skärgårdsjäntorna hus? Jag
såg hela dussinet, om icke flera, när jag gick i land;
men i stugan’ ser jag bara käringar. Aha, du derborta
i logluckan! Är du ensam, eller är det flera derinne!“

Han hade fått sigte på ett nyfiket flickhufvud,
som tittat ut vid hans tal, men som hastigt drog sig
tillbaka då han nalkades. Snart stod Abel vid luckan
och tittade in på den skrattande ungdomen. “Åhoj!
Här ser roligt ut!“ sade han. “Här vill jag vara
med. Jag skall låta bära hit traktering också. Nu
kommer jag, flickor!“ Och skepparen tog ett hopp,
så att han blef sittande på logbalken.

“Hör på, go’ vänner!“ fortfor han. “Jag har väl
försett mig för denna resan, ty derborta i Finland kan
man väl ingenting få, det är lätt att begripa. Och
jag skall bestå er en god förtäring på aftonqvisten.
Men ser I, godt folk, intet för intet! Om den
vackraste flickan ibland er vill ge mig en kyss, så skall
mitt folk genast få langa hit en kutting mjöd.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free