- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
309

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men just som Greta skulle se upp för att gifva
akt på om många sett hvad som föregick, möttes
hennes ögon af ett manligt ansigte, som genom logluckan
betraktat hela uppträdet. Yid dess åsyn bleknade den
muntra flickan, stötte med ens den bestörte skepparen
för bröstet, så att han for med hufvudet emot väggen,
och sprang upp.

Det manliga ansigtet hade emellertid försvunnit
i samma ögonblick som det af henne bemärktes.

“Hå hå, min flicka!“ ropade Abel, som icke i
häpenheten visste huru han skulle förklara denna
oförmodade förändring i Gretas uppförande; “har du
förlorat tålamodet, eller tror du, att jag ville narra er
med trakteringen? Yar inte rädd, jag skall nog
hålla ord!“

Han reste sig upp och begaf sig till gluggen.
Men här’ blef han stående några ögonblick, full af
bestörtning. Han gnuggade sig i ögonen, han stirrade
utåt sjön och utbrast slutligen: “Nå, för böfveln! Så
sannt jag heter Abel Eagwaldsson, är det icke kungens
egen stora jakt, som ankrar derborta!“

“Kungens jakt! kungens jakt!“ skrok folket inne
på logen och rusade fram till luckan, der skepparen
i största hast fann för godt att hoppa öfver balken.
Abel hade knäppt kommit med fötterna på marken
förrän han sprang till stranden och vinkade åt sitt
folk att komma med jollen.

Skärgårdsfolket följde honom och skockade sig på
stranden för att derifrån betrakta det kungliga fartyget.
Den som sist, och då med egen skygghet, lemnade
logen, var långa Greta. Hon såg sig mera om i land
än på sjön. Det var som om hon sökt någon.

Emellertid gick den kungliga jakten till ankars
bland örlogs- och kofferdiskeppen, hvilka alla flaggade.
Abel blef hemtad ombord på sitt skepp, och det vore
en orättvisa att förneka det han lika snart som de
flesta öfriga hade omställt manövern med flaggningen.

Så snart kungsjakten ankrat, utsatte den en
prydligt förgyld slup. Ett dussin roddare intogo sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free