Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eigne och bevare Herrans smorda!“ sade han. “Eders
majestät träder nu nådigast på min gamle faders jord.
Måtte det ske i en lycklig stund!“
“Amen, käre Staffan!“ svarade konungen nådigt.
“Jag lemnar nu fäderneslandet för att på andra sidan
om hafvet våga mitt gråhåriga hufvud mot rikets
fiender. Jag vill försöka att förskaffa mina undersåter
frid också från den sidan. Det är kanhända sista
gången jag här ser min gemål och hvilar på svensk
jord. Kanske om en stund kunna vi segla, och då
bjuder jag farväl.“
Med dessa ord såg sig konungen omkring, och då
han blef varse tältet, begaf han sig till detsamma i
det han med en artighet, som öfvergöt hans
vördnadsbjudande gestalt med ett utomordentligt behag, bjöd
sin gemål armen. Ett par stolar hade skyndsamt
blifvit satta i tältet, och på dem togo deras
majestäter plats.
Nu kastade konungen sina blickar på folkhopen.
Hans utomordentliga minne behöll troget hvarje
persons utseende och namn, som han blott en enda gång
i sin lifstid sett. “Se der,“ sade han, “du är Tymme
Jönsson, min hofpredikants fader! Kom fram, fiskare!
Du har en duktig son, och vi vilje ihågkomma honom,
i sinom tid.“
Tymme framträdde helt bäfvande och ödmjuk,
men glad- inom sig öfver den nåd, som honom
vederfors. Drottningen, som i allmänhet endast gaf akt
på hvad konungen gjorde och instämde med honom,
nickade äfven vänligt åt den gamle fiskaren.
“Hör på, Tymme!“ sade konungen; “ehuru vårt
hjerta nu är bekymrad t och tungt, vilje vi likväl i
denna stund se någon glädje omkring oss. Låt oss se
dina döttrar! Kanske någon af dem kunde komma till
heders, såsom din son Staffan. Yi vilje försöija dem
med en hemgift till åminnelse af denna stunden, då
vi sjelfve skola taga afsked af vår gemål.“
Karin och Gertrud framfördes af den beskäftige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
