Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staffan drog bedröfligt på axlarna. Då vände sig
drottningen till konungen, som under tiden kastat sina
ögon öfver sjön. *’‘Nådige herre!“ sade hon. “Täcktes
eders nåde ihågkomma denna unga brud med sitt
bifall, så vill jag fira hennes bröllop. “
Kung Gustaf framtog ur fickan ett par guldmynt
och räckte åt flickan: “Der har du till hemgift, barn,
men något bröllop får icke ske innan Bryngel fört sin
last och redligen aflevererat den i Yiborg. Om han
gör en snäll och lycklig resa, då beder jag min
högt-älskade gemål uppfylla sitt löfte att fira hans bröllop
hemma i Stockholm. Han far säga till, när har
seglar förbi här, och far och dotter fa då fara till
Stockholm till bröllops!“
Under det alla bugade sig, till tecken af lydnad
och undergifvenhet, lopp ett sorl af tillfredsställelse
genom allmogehopen. De kände, att den väldige
konungen icke blott förtjente vördnad och fruktan,
utan äfven kärlek.
Men kung Gustaf hade icke något ögonblick glömt
det vigtiga värf, som sväfvade såsom mål för hans
bekymmerfulla om tanka. Han blickade upp mot höjden.
Plötsligt reste han sig upp: “Vinden har gått på
vestlig, min älskade Karin!“ sade han. “Nu beder
jag eder qvarblifva här, medan jag afgår med
skeppen. Gud vare med eder, min dyra gemål!“
Drottningen bäfvade tillsammans. Det var som
den väntade afskedsstundeu dock öfverraskat henne.
Hon fattade hastigt konungens hand, medan stora
tårar framträngde i de milda blå ögonen. “Så skola
vi då nu skiljas, min herre och konung!“ utbrast hon.
“Gud gifve det skedde endast för en kort tid! Måtte
Han, som är barmhertig emot oss alla Sveas baYn,
beskydda och bevara eders majestät och föra eder
segerrik och lyckosam tillbaka!“
Konungen omfamnade högtidligt, sin giåtande
gemål och kysste henne på pannan. Hon förde derefter
konungens hand till sina läppar och neg djupt för
Mel lin, Noveller. I. 14’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
