Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättning, tog af sig hatten för Guädborg med en
blygsam artighet och kastade sig på sin springare. Men
flickan öfvervann hastigt sin blyghet, närmade sig till
honom och sade med en blick, brinnande af tacksam
rörelse: “Gud belöne eder, ädle herre!“
Han bugade sig ännu en gång på hästen, äfven
för den förvånade Sigfrid, och red tillhaka till staden.
Gubben kom nu först ihåg, att han icke af sin
dotter fått svar på sin fråga, huru hon kommit undan,
och hon berättade honom huru det gått till.
Ynglingen hade ioke ridit ett par stenkast, innan
han bakom sig hörde det tunga fyrsprånget af en
grof häst. När han såg sig om, var det den gamle
herr Sigfrid sjelf, som nalkades.
‘‘Ursäkta mig och min ohöflighet, unge herre !“
sade han, då han stannat bredvid honom, och räckte
honom den väldiga handen. “Men jag tror att en ung
man icke bör ha svårt att förlåta en gubbe några
knarriga ord. Jag heter Siffre Andersson och bor på
Lenna i Allmunge. Det är icke mer än ett par mil
dit, och om jag der finge dricka en bägare vin
tillsammans med min dotters räddare, skulle det vara en
lika stor glädje för mig, som för mitt bam.“
“Jag tackar eder, herr Sigfrid,“ sade ynglingen
rodnande; “jag skall aldrig glömma att en så ädel herre,
som I, bevisat mig den hedern att bjuda mig till sig;
men jag måste i morgon resa till Stockholm och
der-ifrån till Finland, ty jag tillhör hertig Johans hof.“
“Men någon gång kommer ni hitåt trakten,“ sade
herr Sigfrid, bedröfvad öfver afslaget. “Lofva mig att
då komma ihåg, att Lenna icke ligger långt härifrån.
Och låt mig nu få säga min dotter "hvad hennes
räddare heter.“
“Johan Bertilsson Hästsko,“ svarade ynglingen.
De begge herrame gåfvo hvarandra handen och redo
åt hvar sitt håll.
Gundborg hade haft ganska roligt af sin
mark-nadsresa, ehuru den bekräftade hennes mening, att
verlden icke var rik på älsvärda och hurtiga yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
