Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungar. Den ende, som hon ännu tyckte sig hafva
funnit värd någon uppmärksamhet, var den unge
Hästsko. Hans bild lefde i hennes tacksamma minne,
men hon hade icke mycken tid att öfverlemna sig åt
sina drömmar om honom eller aningar om någon
annan, emedan bestyret om hushållet och grannlåten
upptog all hennes tid.
Ett fjerdedels år hade förflutit efter denna
di-stingsfard. Det var en afton i slutet af Maj månad.
Ett förfärligt åskväder hade brutit ut. Gubben
Sigfrid gnuggade sina händer och såg ut genom fönstret
på de flammande blixtarna, medan han väntade att
Gundborg skulle bära in hans ölkanna. Då kommo
ett par ryttare intrafvande på gården. Den ene steg
hurtigt af hästen, och då han just mötte Måns i
dörren, frågade han, om väl herren i huset skulle vilja
lemna honom och hans dräng härberge öfver natten.
Måns öppnade endast stugudörren, och bad den
sam-metsklädde junkern stiga in. Sigfrid emottog just
kannan af sin dotter, då den främmande, sedan han
lemnat sin gen om våta kappa och hatt åt sin dräng,
inträdde. Gubben höll på att i sin förvåning ge
Gundborg kannan tillbaka, men han besinnade sig genast,
nickade åt sin gäst och drack hans . skål, hvarpå han
med ena handen g af honom ett kraftigt handslag pch
bad honom vara välkommen, medan han räckte honom
dryckeskärlet med den andra.
Den unga herrn företedde en vacker, i ganska
präktig drägt klädd, gestalt. Han hade mycken
be-lefvenhet och artighet, och vände sig genast med sin
helsning till Gundborg, som rodnande besvarade den.
Gubben befalde henne att duka upp det bästa huset
förmådde, hvilket hon också hjertligt gerna åtlydde,
medan herrarne satte sig att språka.
Den främmande sade då, att han var Sten Sture,
den vördnadsvärde grefve Svante Stures son och riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
