- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
334

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle vilja språka allehanda om min Anders. Jag
har fått myi;or i hufvudet för honom, och det har
fallit mig i sinnet att se honom ännu en gång innan
han spänner bälte med hertig Johan. Stig in, herr
Sten; jag ser Gundborg har redan låtit framsätta
bägare/4

Herr Sten underrättade, under frukosten, sin
redlige värd, att äfven han ärnade sig till TJpsala och
derifrån till Stockholm. Med glädje föreslog Sigfrid
honom derföre att göra sällskap åtminstone till TJpsala.
Jungfru Gundborg kom just in i detta ögonblick. Men
den unge herrn, som tyckte sig hafva något skäl att
visa sig mindre nöjd med Gundborg, emedan hon för
en stund sedan beröfvat honom ’ett tillfälle att få visa
sin artighet i en prydlig morgonhelsning, hade nu
samlat sin eftertanka, och, i det han kastade en hastigt
forskande sidoblick på henne, ‘fattade han det beslutet,
att med all försigtighet undersöka, om hon skulle
med välbehag upptaga hans sällskap.. Han af hörde
derföre tigande herr Sigfrids förslag, och medan hans
hjerta klappade af otålighet att få bifalla, sökte han
likväl att antaga en tankfull och begrundande uppsyn,
liksom han skulle öfvertänkt, huruvida hans göromål
kunde öfverensstämma med vägen och tiden, som skulle
bestämmas för resan. Men han hade icke bibehållit
denna uppsyn länge, förrän en ny blick på Gundborg
hastigt påskyndade hans ja. En liflig rodnad hade
betäckt hennes kinder, och på hennes ansigte låg
uttrycket af en spänd väntan; men hon nedslog genast
sitt öga för ynglingens, ooh vände sig bort, i detsamma
som han svarade, så att han blef bedragen på hoppet,
att på hennes ansigte läsa hvilket intryck det gjorde
på henne; han vågade icke uttyda hennes visade
deltagande såsom annat an nyfikenhet.

Kär måltiden var slutad, sade Sigfrid, att han
måste göra ett besök hos kära-far i prostgården, innan
han reste till Stockholm, och bad emellertid sin dotter
se om deras gäst, så att han icke skulle fara alltför
illa. Derpå lät han sadla sin klippare, och red bort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free