- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
336

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans spel gjorde, och upplifvad deraf, utvecklade han
hela sin icke obetydliga musikaliska förmåga.
Slutligen ville han också förmå henne att sjunga en af
sina visor, men det var omöjligt att öfvertala henne
dertill.

Just som han som ifrigast sökte öfvertala henne,
kom en lätt ryttare på en snällfotad springare öfver
bron, som, öfver ett sund af Långsjön, ledde fram
till gården. Då han kom närmare kände Gundborg
genast igen den vackra, smärta gestalten, och sprang
emot honom.

“Välkommen, herr Johau Bertilsson!“ ropade hon,
i det han sprang af hästen. “Välkommen till oss cn
gång! Vi hafva så länge väntat att få se en skymt
af min räddare!“ I sin glada öfverraskning räckte hon
honom handen, med ett hjertligt uttryck af välbehag
och tacksamhet. Han tryckte hennes hand tillbaka
ifaed en sprittande rörelse, en tår flög fram och
tindrade under hans ögonhår, en hög rodnad glödde på
hans kinder och en djup känsla genomträngde den
sköne ypglingen. Gundborg blef öfver Tians häftiga
rörelse häpen och drog sakta sin hand tillbaka. Hon
rodnade äfven, och förde honom förlägen och tigande
fram till Sturen.

De båda unga herrarne helsade på hvarandra.
Sturen med en viss bitter känsla, att blifva störd i
sitt samtal med den älskliga flickan, och den unge
Hästsko utan att upplyfta sitt blyga öga från marken.

Samtalet ville icke mera komma i gång, emedan
Sturens qväfda förtrytelse gjorde honom stum, och
Hästskos blyghet och Gundborgs förlägenhet icke heller
gjorde dem mångordiga. Men lyckligtvis hemkom deh
gamle Sigfrid.

Gubben helsade med hjertlig glädje på den
nykomne gästen, förebrådde sin dotter för det hon icke
bjudit honom någon välfagnad, och satte sig bredvid
ynglingarna för att språka med dem, medan Gundborg
hemtade bägare och kannor; och sedan hon framställt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free