Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort i fjerran, mötte hvarandra från de motsatta
sidorna. Ännu hängde öfver allt i gräs och löf
daggdroppar qvar, och när morgonsolen i all sin glans
strålade öfver nejden, dallrade träden och marken i
ett eget regnbågsskimmer, och liksom offerångor, höjde
sig vid de lägre ställena af stranden dimmor, som
upplöstes af solljuset.
Med en helig rörelse, en viss känsla af smärta,
men likväl obeskrifligt ljuf, öfverlemnade sig ynglingen
åt sin fantasis drömmar.
Den vackra jungfru Gundborg hade gjort ett
djupt intryck på hans lättrörda hjerta, ooh han trodde
att det varit hennes bild, som sväfvat för hans själ,
då han läst något skönt hos de romerska poeterna. Nu
satt han vid det öppna fönstret och grubblade på sitt
sällsamma öde hittills; och en sorglig aning om det
tillkommande bredde ett sorgflor för hans utsigter i
framtiden. Han intogs af en känsla, liksom om han
ur en mörk dal, med hela sin själs och kropps
ansträngning, sträfvat att nalkas ett himmelskt väsende — det
var den sköna jungfrun — som stod på en ljus höjd,
men dunkla krafter höllo honom tillbaka, en förfarlig
tyngd fastade sig vid hans fötter, och ett gränslöst
djup öppnades under honom. Så satt han der, försänkt
i dystert svårmod, och nSgra tårar, som han icke märkte,
rullade sakta utför hans kind.
Då inkom gubben Sigfrid. “God morgon, min
kära Johan!“ sade han. “Kom nu ner och skynda
dig, så att du hinner göra ditt besök hos slägten innan
qvällen. Vi resa också till Upsala i god tid, så snart
vi bara fått oss litet frukost/4
Ynglingen följde honom ned i salen, der
Gundborg helsade honom med hjertlig välvilja. Hon intogs
af en systerlig, eller till och med moderlig känsla för
den vackra ynglingen. Hon var icke för honom blyg
och förlägen, som för den stolte och reslige Sturen.
Hon jemförde i sitt sinne de båda ynglingarna, och
då hon för Sturen hyste ett slags vördnad, liksom för
en varelse, högre än hon, och knappt vågade till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
