Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roos, och tvärtystnad e derföre, och kastade ett vild t
öga åt den sidan af bordet, der han satt.
Den andre, som noga gaf akt på honom, var Pers
yngsta son, den vackre Axel. Hans öga följde hvaije
Gundborgs rörelse, och han hade ganska väl märkt
hennes ömma deltagande i Johan Hästskos förlägenhet.
Äfven följde han gången af de politiserande herrames
samtal med den lugnaste uppmärksamhet.
Men slutligen kunde Johan Hästsko icke längre
återhålla sin ifver. Han reste sig upp vid bordet, såg
skarpt på samtlige de förvånade herrarna, och, utan
att akta Gundborgs bedjande och ångestfulla vinkar,
utbrast: “Mig kommer det ganska sällsamt före, att
höra den förnämste af gamle kung Gustafs söner så
smädas och anklagas. Han är dock den ädla och älskade
landsens moders, drottning Margretas, förstfödde. I
konungsliga dygder och furstelig vishet ger han icke konung
Erik efter. Och emedan han är i mångfaldigt afseende
beqvämare till kronan och riket, tänkte redan deras fader,
gamle konungen, att flytta arfsrätten ifrån. .
Han fick icke tala mer, ty någon hördes gå uti
förstugan, och Gundborg hade den fintligheten att
genast högt utropa: “Det är mm bror! Det är Anders!“
I ögonblicket sprang Sigfrid upp och gick till dörren
och alla vände sina ögon ditåt. Då ryckte Gundborg
den unge Johan i rocken och hviskade hastigt: “Johan!
Om du säger ett ord till, gör du både dig och oss alla
olyckljga!“ Han bleknade och satte sig ned.
Men då Sigfrid emellertid öppnade dörren, sågs
en främmande karl, med lömsk uppsyn, spänna sina
lurande ögon inåt rummen. “Jag har ett ärende till
Axel Pedersson,“ sade han. Denne stod upp och gick
ut i förstugan till honom, medan Sigfrid och alla do
andra skrattade åt Gundborg, som narrat dem.
Samtalet var lyckligt afbrutet, och Per i Porten sade till
sin son Lars: “1 morgon bittida går du genast till
fält-öfversten herr Anders Sigfridsson och säger honom,
att hans herr fader och jungfru syster äro här. Det
är skada, att det är för sent i afton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
