- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
362

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sker mitt hus af tvänne så höga gaster. Om I icke
tagen illa upp, nådige herrar, så släpper jag icke eder
härifrån, innan jag fått skicka bud till gamle fader
Sigfrid.. ."

“Är min far icke här?" frågade fält-öfversten, “då
kan jag icke stanna ett ögonblick hos eder, min käre
Per. Men hvar bor han då?“

“Ja, men Gud vet, om jag icke ändå kan få min
vilja fram och hålla er qvar," sade gubben leende,
“tills min Lasse sprungit till herr Sigfrid. Skynda
dig, Lasse," ropade han inåt, “skynda till herr
Sigfrid, och säg att fält-öfversten är här. Stigen in,
mine nådige herrar!" fortfor han; "Stigen in! Jag
hoppas I icke lemnen mitt hus, utan att först hafva
helsat vacker god morgon på jungfru Gundborg. Jag
hörde, att hon och Agda redan för länge sedan äro
uppstigna."

"Jaså, är min syster här?" sade Anders
Sigfrids-son; "kom då in med, broder Sten."

Med innerligt välbehag betraktade den unge
krigaren sin morgonfriska syster, och tryckte henne till
sitt pansarklädda bröst. "Välkommen, Gundborg!"
sade han och kysste hennes rosenläppar, medan bakom
honom tvänne klara ögon med icke mindre välbehag,
men med uttryck af en slags afund öfvér hans
lyckliga brodersrätt, fastades på den ljufva jungfrun. Det
var Sten Sture, som också ville se henne och söka
vinna en blick och ett leende af henne, innan han
gick att se de bistra riksdagsfysionomierna på slottet.

Det dröjde icke länge, innan äfven de trenne
gamla vapenbröderna anlände, och Sigfrid omfamnade
sin son. Herr Sivard Kruse tog löfte af de båda
unga herrarne, att de skulle på eftermiddagen följa
honom hem såsom brudsvenner.

Emellertid inträdde äfven den unge Roos och
Hästsko.

När Axel såg den senare, hviskade han sakta till
sin bror: "Hör, Lasse, i dag måste du göra mig den
tjensten och stå i boden på förmiddagen tills far

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free