Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina ögon i honom. Men snart måste den hårdsinte
gunstlingen och den öfriga sviten skynda efter sin
herre.
Så snart do försvunnit, beslöto de adlige herrarne
att begifva sig upp till rikssalen. Endast Johan
Hästsko följde fruntimren hem. Per gick ut till hamnen
och sönerna skulle stanna i boden. Men Axel
lem-nade åter handeln åt sin i alla ordets bemärkelser
stadigare broder och skyndade sig bort.
Den gamla fru Anna Skytte till Erstada, Sivard
Kruses mor, hade hela förmiddagen rustat allt i
ordning till sin sons svenqväll, hvilken enligt tidens sed
skulle firas med mycket buller och bång. På
eftermiddagen hemkom Sivard, åtföljd af en mängd gäster,
hvaribland tolf unga adelsmän, såsom brudsvenner —
till dessa hördo Koos och Hästsko, jemte Sten Sture
och Anders Sigfridsson.
Herrarne dröjde icke att genast gripa till de
uppdukade bägarne och kannorna. Vinet uppvärmde allas
sinnen och man språkade endast om giftermål. Mer
än en af gästerna blef, när det led på qvällen, så rörd
af den allmänna munterheten och Sivard Kruses lycka,
att han svor på att han också skulle gifta sig.
Men afsides från de öfriga gästerna sutto Knut
Koos och Sigfrid Kålamb. Minnet af deras ungdom
och forna äfventyr uppfriskades genom de fulla bägarne.
De talade om sina aflidna hustrur, och ingendera
blygdes att för den andre visa en tår. Då sade Knut:
“Hvad menar du, broder Sigfrid? Skulle vi nu
verkställa vårt gamla löfte och gifta våra barn tillhopa?
Jag börjar tycka att det blir för tomt på mitt gamla
Kroksta. En ung fru skulle väl kunna behöfvas, och
du kan låta din Anders få sköta sitt Lenna sjelf.
Han tör väl snart tänka på bröllop han också. “
Sigfrids uppsyn blef allvarsam.
Koos betraktade honom några ögonblick, och en
långsam rodnad uppsteg på de skarpa dragen af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
