- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
379

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ty så begynnes ett äktenskap värdigare än med
dår-ligt löje och fåfängeligt skämt/4

Gundborg såg på honom med en lugnare rörelse.
Hon kände sig dragen till Gustaf Roos af sina
barndomsminnen, af vänskap och aktning; men en känsla
af saknad och qval genomträngde hennes bröst, då en
bild af den sörjande ynglingen Sten Sture sväfvade
för hennes tankar. Likväl kände hon, att det var
nödvändigt för henne att försaka honom, och just det
enda som mildrade hennes smärta, var den
föreställningen, att åtminstone skulle hennes öde hvila på ett
hjerta, så ädelt som Gustafs. Han blef för henne till
och med dyrbar; och uti hennes känsla för honom låg
något heligare och ädlare, om också icke skönare än i
hennes känsla för Sturen.

“Fallen ned på edra knän!“ sade presten, “jag
vill bedja för eder, och upplyften också I edra hjertan
till vår Fader i himmelen !c<

För Gundborg var det ett behof att få utgjuta sitt
oroliga hjerta; och då hon vid Gustafs sida knäböjde,
och hennes broder sträckte sina händer välsignande
öfver dem och bad, erfor hon en högre styrka och ett
himmelskt lugn nedsteg i hennes själ.

Gustaf kände sig äfven upplyftad, och då han med
ömhet såg på den ädla flickan, hvilkens ansigte tycktes
liksom förklaradt, trodde han, att himmelen väl icke
skulle helt och hållet vilja hennes olycka, utan
ingjuta i hennes hjerta för honom en känsla, som också
kunde göra henne lycklig. Och hans medvetande sade
honom, att han icke var ovärdig att blifva lycklig
genom henne.

Nu inträdde fru Agda och påminde att det vore
tid att återvända till bröllopet.

Gundborg och Agda, åtföljda af presten och Roos,
inträdde i gillestugan just som första dansen skulle
börjas. Borden voro borttagna, och på alla sidor stodo
gästerna i lysande rader: ynglingarna med lifliga
blickar, sökande hvar och en den han ville dansa med,
och tärnorna med nedslagna Ögon, väntande på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free