Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg skurit pennan och lagt papperet i ordning, började
han skrifva. Emellertid knäppte Sten på sin luta.
Sedan Erik skrifvit brefvet färdigt, visade han
det åt sin broder. Det innehöll ett skämt öfver
Gundborg Bålambs nya fänriksvärdighet. Der stod: “Efter
det oss, fattige krigsfolk, ovetterligt är, hvar I, käre
herr Fänrik, vele uppsätta eder lofliga fänika, så begäre
vi på det flitigaste få sådant att veta, på det vi, fattige
landsknektar, som äro komne under käre fänrikens
regemente, kunne veta hvar vi vår käre fänrik finna måge,
för hvars regemente vi gerna vele dö .. “
Sedan herr Sten läst brefvet med ett sorgligt
småleende, sade han: “Om du vill följa mitt råd, Erik,
så afsänd det icke. Skämta icke med den stackars
flickan! Dels är hon redan fastmö och dels har hon
blifvit det på ett sådant sätt, att det icke är rätt
tjen-ligt att skämta med henne!“
Erik såg en stund bestört på sin broders
besynnerliga uppsyn; slutligen utbrast han: “Förstår jag dig
rätt, Sten?“ och tryckte broderligt hans hand.
Sten svarade dystert: “Jag är säker att den gamle
Jakob Bagge har råkat danska flottan ute i sjön, och
att kriget är börjad t. Jag ärnar begära ett skepp af
konungen. Jag vill med ut! — Jag mäste ut! —
sjön och farorna skola återgifva mig mitt mod och
mitt lugn.“
Erik teg. Han öppnade sitt skrin, nedlade
långsamt sina skrifdon och kastade äfven det skrifna
brefvet ned i skrinet*).
Sten ropade emellertid på Staffan, sin tjenare,
och befalde honom sadla och framföra en häst. Och
när det var verkstäldt, red han ut en stund för att
skingra sina tankar.
Men Erik gick till sin vän, den vilde och
orolige Olof Gustafsson Stenbock, känd for sitt obändiga
*) Detta betydelselösa papper blef likväl sedermera
begag-nadt ibland skälen för dödsdomen; som fälldes öfver Sturarna.
Göran Persson, som förtydde det, blygdes icke att framhafva det
inför sjelfva rikets ständer, som fällde denna dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
