- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
399

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räckte honom sin hand. “Jag ger också ett sådant
uppdrag endast åt den trognaste bland mina trogna.“
“Min stallmästare, Gustaf Roos! “ af bro t prinsessan,
“kasta er på en häst och förkuuna Johan Bertilsson
nåd! För honom genast hit tillbaka*“

“Icke för mina ögon!“ befallde konungen,
rynkande sina ögonbryn. “Han må behålla lifvet, men
ur riket skall han fly för, alltid. Annan nåd ger jag
icke åt den, som en gång ar dömd som förrädare.“
Den glädje, som nyss förut lifvat allas ansigten,
förvandlades till ett uttryck af bestörtning, ehuru alla
kände rättvisan af konungens stränghet. Roos gick
emellertid och konungen vände sig åter till öfversten:
“Om du kan, Anders, tag nu här på stället afsked af
din far. Jag måste tala vid gamle herr Sigfrid.“

Far och son omfamnade hvarandra. “Var redlig
och trogen din konung och ditt fädernesland!“ sade
gubben. Gundborg sjönk, högt gråtande, till hans
bröst; de oroliga känslor, som så länge kämpat inom
henne, bröto ändtligen ut i tårar, hvilka lättade hennes
ångestfulla hjerta. Krigaren kysste en tår från
hennes kind och gick.

Konungen sjelf var rörd af detta afsked, och hans
blåa ögon, som fuktades af en tår, vändes mot Karin
Månsdotter med kärleksfullt välbehag, liksom om han
i hennes ansigte älskat att se sina känslor återspeglade.
Han fann nöje i alla ömma uppträden, och hade såsom
menniska ett känslofullt hjerta, ehuru sällan någon
sjunkit i grymmare villor.

“Gamle fader Sigfrid!“ sade konungen, sedan han
återtagit sin majestätiska hållning. “Också ni måste
göra eder konung en stor tjenst. Ni är allmänt älskad
och vördad i Helsingland. Ni måste fara dit och
stämma allmogen tillsammans och ställa den tillfreds
öfver alla de rykten, som spridas härifrån. Tala
sanningen, den sorgliga sanningen, för mitt folk; säg dem
öppet min broders brott och hans dom. Tag också
ni afsked af er dotteri Ni kan vara tillbaka tills om
s>öudog, och då vifl jag blifva eder värd och bjuda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free