Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjöflickan.
En saga.
Det stormade omkring Ölands udde, och i Kalmaresund
upplyfte böljorna sina skumkrönta hufvuden, liksom
de velat i djupa hvirflar begrafva den Blå Jungfrun,
som dock trygg och orörlig reste sin bergvägg
öfver det fåfängt rasande djupet.
Och fjärran ifrån kommo böljornas vänner, de
mäktiga härskeppen, i fruktansvärd ordning. Danmarks
och Lybecks fälttecken svajade kring masttopparna;
men från flaggspelet blåste den röda blodflaggan.
Förtörnad svepte den Blå Jungfrun sitt hufvud i
en slöja af dimmor, och såg mörk och hotande ut;
hon älskade icke att se andra än svenska flaggor i de
svenska farvattnen.
Då kom ock i den flygande stormen majestätiskt
framsväfvande den förfärlige “Mars Jutehataren“,
hafvets stolthet, hvars make aldrig kysstes af Östersjöns
vågor. I tvåhundrade kanoner slumrade åskan och
döden i hans sköte, och på hans stolta stäf stod Sveriges
djerfvaste sjöhjelte, den frimodige Jakob Bagge. Långt
bakom honom ordnade sig långsamt den öfriga flottan,
som utbredde sina blåa, guldkorsade flaggor i stormen.
När det väldiga höfdingskeppet, i hela majestätet
af sin storhet, mörkt som ett åskmoln, sväfvade förbi
Blå Jungfrun, tog hon slöjan af sitt hufvud, och den
grönskande löfkronan på hennes hjessa nickade i stormen
en helsning åt den makalöse (som han äfven
kallades), liksom han varit den enda make hon velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0430.html
