- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
403

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erkänna. Och med dånande kanonskott besvarade
sjöherrskaren hennes helsning.

Ensam gick han emot fienderna, som utbredde
sina svällande segel i en hotande linie. Striden begynte;
tusen eldgap öppnades för att dundra död och förstöring,
och tungt vandrade dånet öfver vattnet.
Böljorna blandades med blod, och vidt omkring flögo
master och bjelkar och spillror af danska skepp.

Men en underbar syn visade sig för de bestörta
svenskarne [1]. Vid det kongl. amiralskeppets sida syntes
en hafsfru på vattnet. Hon sväfvade lätt på spetsen
af vågorna, och hennes utslagna, gula hår fladdrade i
vinden. Sorgen var målad i hennes sköna ansigtsdrag,
och hon satte de hvita händerna för sina ögon. Ingen
sjöman vågade säga för den andra hvad han tänkte,
men en dyster aning genomträngde allas bröst.

Vid den svenske sjöhöfdingens sida stod en
kämpande yngling af en bland fäderneslandets ädlaste slägter.
Ett djerft mod blixtrade ur hans blåa ögon, och då
han såg sina kamraters häpenhet, ropade han leende
till den undersköna hafsfrun: “Var helsad, du svenska
sjömansbrud som icke glömmer oss i faran! Der tag
emot en skänk af dina vänner! Om vi segra får du
väl mer!“ Han drog en ring af sitt finger och kastade
åt henne. Tillika med ringen dykte hon ned i vattnet
och försvann.

Glade sprungo de svenske sjömännen till sina
vapen igen, och hvarje gång en kula flög ur den
blåögde ynglingens gevär, föll en fiende.

Men hastigt susade en eldboll tätt förbi ynglingens
hufvud, och ett vildt skri förkunnade att elden
var lös i sjelfva hjertat af den väldige Makalös. Från
alla sidor nalkades fienderna. Svenskarne stodo
förstenade och väntade det ögonblick, då hela deras skepp
skulle med dom flyga i luften. Danska och Lybska
krigare stego ombord och trampade på de stupade
hjeltar, hvilkas blod strömmade öfver däcket.


[1] Se Tegels Erik den XIV:s Historia, sid. 123.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free