Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den blåögde ynglingen ställde sig då vid svenska
flaggan, som ännu praktfullt svängde sina blågula
tungor öfver den blodiga valplatsen inom Jutehatarens bord.
Fienderna stormade fram för att eröfra den stolta
flaggan, men de måste vika tillbaka för den förtörnade
ynglingens blixtrande klinga.
Dock snart kämpade han ensam. Hans fångna
kamrater stodo redan på fiendens skepp, och de
förbittrade segrarnes blickar förkunnade honom döden.
Den Lybske amiralen Vedel sjelf nalkades honom med
ett spändt gevär i handen. Då sprang i ett ögonblick
med en förfärlig knall, ett dån likt en basunstöt på
den yttersta dagen, det ofantliga skeppet i tusen spillror.
De starka tågen brusto som snören, och stormasten
flög, liksom en afskjuten pil, rakt upp ibland skyarna.
Böljorna öppnade ett ofantligt svalg, och gräsligt jublande
störtade de fram för att begrafva i djupet den store
beherrskaren, som förut så stolt trampat på deras ryggar.
En fånge på fiendens skepp stod den svenske
sjöhöfdingen, och i hans manliga öga skälfde en tår, då
han såg den sköna byggnaden, hvari han nyss beherrskat
hafvet, försvinna som ett skuggspel. Då han
tänkte på den tappre, blåögde ynglingen, som försvann
ibland vågorna, rullade den svällande tåren utför hans
kind och en smärtfull suck framträngde ur djupet af
hans barm.
Men den blåögde ynglingen var icke förlorad.
Vänligt hade den sköna hafsfrun upptagit honom, då
han störtade ned i hafvets sköte.
Den grotta hon bebodde var uthuggen i det berg,
som sjömännen gifva namn af Blå Jungfrun, och till
denna säkra fristad förde hon honom. Hon nedlade
honom på en bädd af mossa, förband hans sår och
vederqvickte honom med en kostlig dryck ur en skön
snäcka. Hennes milda omsorg återgaf honom lif och
krafter; kärlek och tacksamhet uppfyllde den
räddades hjerta.
“Hvem är du, sköna, älskade flicka?“ sade
ynglingen till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
