Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under vägen bemödade sig de båda kavaljererna,
att efter tidens sed på bcästa sätt ställa sig in hos den
goda jungfrun, som i sjelfva verket var en af de
skönaste varelser, man kunde se. Hennes växt var
ovanligt liten; men hela hennes lilla gestalt hade de mest
utvalda proportioner, så att den konstrike mästaren
och bildhuggaren William Boy, som fick se henne vid
förbiresan af Hellekis, reste ditin ooh dröjdo der i
tre veckor, blott för att rätt betrakta henne, ehuru
han visste, att han med otålighet väntades vid hofvet.
Denna obeskrifligt fina och nätta figur och den eld,
som strålade ur hennes lifliga ögon, gåfvo henne ’ett
visst uttryck af något sydländskt, ehuru hennes blonda
ansigte stämplade henne till svensk. I hela hennes
väsen yttrade sig en viss värdighet, och ett drag af
stolthet och allvar i hennes uppsyn afbröt så mycket
mer intagande den liflighet, hvilken endast fick
spelrum i hennes flygande, men skarpa blickar, och den
fina rodnad, som beständigt skiftade på hennos kinder.
Då man såg henne, kände man sig intagen på samma
sätt, som af dessa de största mästares marmorbilder,
hvilka man i början tager för dockor och lekverk, men
som likväl, då man rätt får dem i ögat, förvåna med
uttryck af majestät och storhet, hvilket man aldrig
skulle tilltrott så små former. Anna Posses sköna hår
var så långt, att hon kunde falla på knä på de ljusa
lockarne, när det var utslaget; men hon brukade
vanligtvis gömma största delen af de rika flätorna i en
“svart sammetsmössa och en perlesticlcad ka/peronika af
siden eller atlash.li En trång, svart kassjaclca omslöt
noga hennes smidiga lif, och den veckiga, vida
skar-lakanskjorteln, med en bred, svart sammetsfåll, tillät
så mycket af hennes silkesstrumpor blifva synligt, att
man jemt och rätt kunde se,’ att de prålade med
regnbågens mest lysande färger; ett mode, som denna tiden
var alldeles nytt. En lätt kåpa af rödt sidenatlask,
med en stor, hängande krage, fläktade sakta från
hennes skuldra, då hon något framsträckte högra handen,
for att tygla sin gångare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
