Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mitt syskonabarn behöfver icke vara ett mål för
gapande resandes nyfikenhet,u utbröt han. “Var så
artiga och maka åt er, mina herrar riddare, eller hvad
ni kan vara, så att vi slippa fram på konungens landsväg/*
Riddaren slog upp ett gapskratt, som ur den slutna
hjelmen skallade rätt hemskt i Görans öron, men som
dock endast var uttrycket af den främmandes muntra
lynne och det infall han fattade för ögonblicket, att
spela obekant för Göran. “Ni tillåter oss väl
åtminstone att hälsa på den*sköna jungfrun, såsom det anstår
och höfves artiga riddare, hvilka städse äro färdiga,
som skyldiga, att betyga sin vördnad för’ skönheten ?“
frågade han. “Isynnerhet medan ni sjelf roar er att
läsa det bref, som jag här får Öfverlemna er.“ Göran
tog, emot brefvet och stack det i sin vida handsk-krage.
Emellertid vinkade riddaren åt sin kamrat, rörde#
med handen sin panna till en lätt helsning, svängde
hästen, så att han helt oförmodadt kom förbi den
tölpige Göran, och red hastigt mot jungfrun,
upplyftande sin stålhufva, emedan artigheten kräfde, att med^
blottadt ansigte helsa på fruntimmer. Härvid skyggade
Annas eljest sediga häst och kastade sig hastigt åt
sidan, så att mäster Olavi tunga gångare fick en väldig
stöt och föll omkull, i det hans ryttare flög, oaktadt
sin tyngd, ett långt stycke bort i luften, innan han
kom ned på marken (och i parentes må det nämnas,
att närvarande händelse icke vittnade till fördel för
hans hufvud, ty det tycktes ansenligt benägnare att
förena sig med stoftet, än de sprattlande benen och
den öfriga kroppen, hvilken likasom motsträfvigt följde
den tyngre delen nedåt).
Den grofra herr Göran hade emellertid utan krus
velat gripa den violbruna riddaren i kragen och skrek
åt hejdukarne; men riddaren, ehuru han annars tigande
följt kamraten, blef öfver denna grofhet förbittrad och
stötte honom tillbaka, så att han förlorade jemnvigten
och följde sin vördige rivals efterdöme på den
motsatta sidan af landsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
