- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
426

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

seende med sina söners passioner. Hon tog ordet ur
mun på magistern.

“Ja ja, se dig visliga före, Göran! Du tror väl
att jag aldrig mer skall få bugt på dig, för det jag
blir gammal, och du är stor och grof; men pass på,
mor din släpper dig ändå inte. Se så! Gå in och ät
nu, Göran och mäster Olavus! . . . och ni kan gå in, ni
andra med. Fast ni redan har ätit middag, så kan
ni dricka ett krus tyskt öl ändå! Jag skall’ gå in till
Anna och höra hvad fader Håkan sade i sitt brudtal
på Hjelmsäter. Det var skada, att jag icke fick
tillfälle att vara der på hela bröllopet. Räckte det mer
än tre timmar, Göran? På ett så stort bröllop var
det inte för mycket! . . . Göran, jag säger dig, Göran,
ge då ditt folk någonting att göra om dagarna; de
göra ju inte, det Gud skapt, annat än hänga på
hästryggen eller följa dig på dina onödiga jagter... In
med er också, drängar, gå in i stora stugan, der ståt
mat och öl åt er med!“

Herr Göran, mot alla andra, såsom till exempel
mot mäster Olavus, den vildaste och oregerligaste
men-ni ska i verlden, var likväl allt ifrån barndomen van
vid en sådan ödmjuk undergifvenhet för sin stränga
moder, att han ej vågade öppna sin mun emot henne.
När hon likväl nu tystnade, kanske blott för att hemta
krafter till en ny skur bannor, vågade han meddela
henne konungens bref. Det gjorde ett sällsamt intryck
på gumman och satte henne i godt lynne. Hon
fröjdade sig mycket åt den ära som vederfarits hennes
son, och det föll henne in, att den borde på något
sätt firas, och, till följe af detta infall, begynte hon
åter höja den skarpa stämman:

“Jaså!“ sade hon. “Så är du då nu kammarråd,
min kära Göran! Nog hade det varit skäl, att du
blifvit riksråd först; men det kommer väl efter! Ja
se, det kostar en smula. Det tål vid, att du har alla
dina förläningar nu! Ja, ja, och inte nog att du lär
sätta näsan i vädret, så att du tycker dig lika god
med far din. Nu tycker du väl att du också får göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free