Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag skudda stoftet af mina fötter och förkunna kyrkans
bann öfver honom, och hans lott skall tarda med de
ogud akti ge. Men hvar är du, Petre? Heus puer, Petre,
mi Jili, adesto! Gack och sadla den gråa märrn, jag
skall rida till Hellekis nu genast. Men skynda, säger
jag dig, medan ännu mitt nit är brinnande/4
Den långe Måns förklarade, att frun på Hellekis
hade medskickat den gamle Brunte, så att kära far
inte behöfde taga sin egen häst.
De båda riddarne sågo emellertid med förvåning
på hvarandra, och Liljensparres rodnande uppsyn
uttryckte förlägenhet, samt till och med en smula
förtrytelse. Men Brahe, som hade mera fallenhet att
skratta åt det, som var roligt, började att närmare
underrätta sig om förhållandet, och, ehuru han snart
gissade, att alltsammans endast var en inbillning af
så väl Måns som kyrkoherden, roade han sig att med
åtskilliga infall och invändningar hindra den uppeldade
pastorns nit att afsvalna och såg honom med särdeles
nöje afresa i fullt uppsåt att allvarliga läsa lagen på
Hellekis.
Sedan herrarne språkat en stund med hvarandra,
beslöto de använda aftonen att bese Kinnekulles topp.
Dö valde Petrus till vägvisare, klädde om sig i lätta
hofherredrägter, för att vara obehindrade på
vandringen, och begåfvo sig åstad. De vandrade
rundtom-kring toppen af kullen, och åt alla sidor öppnades de
mest romantiska utsigter. Först sågo de sig tillbaka
öfver den oändliga slätten, i söder besådd med små
kyrkor samt här och der en grön lund eller en
blå-aktig skogsdunge. Den skogbeklädda Billingen
upplyfte sig majestätiskt bland de låga slätterna, likasom
en simmande hvalfisks rygg öfver vattenytan. At öster
sågo de en skymt af tornet i Mariestad, som hertig
Carl just höll på att anlägga vid sitt kära Marieholm.
Sedan, då de gingo utföre åt andra sidan, sågo de
Venerns gränslösa vattenspegel och de trefliga
herr-gårdarne vid foten af Kinnekulle. Slutligen kommo de
till Myrkeklefs grotta och stodo ofverst på den snäck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
