Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formiga häll, som utgör grottans tak. Här låg
Hellekis i all sin prakt framför deras ögon. Petrus, som
genom herrarnes vänlighet samlat “corasiea, frågade
dem, om de visste hvem som anlagt herrgården, och,
då de uppmuntrade honom att berätta det, framställde
han följande saga, som likväl nu föreläggeR läsaren,
afklädd alla de prydnader af latinska och grekiska
verser och målningar ur Virgilius och Homerus,
hvarmed Petrus utstyrde densamma.
Den sköna Kinnekulle upplyfter sitt mörkblåa
hufvud öfver Vestergyllens slätter, lik en ofantlig våg,
som uppstigit ur Yenerns djup och på en allsmäktig
vink förstelnad t vid stranden. En jätte, vid namn
Hälle, hade fordom sitt näste på toppen af berget,
hvarifrån han hvarje natt drog ut att röfva på slätten
rundt omkring. Hvar och en, som vågade bestiga
höjden, blef af den förtörnade bergsbon utan
skonsamhet slungad utföre någon af ättestuporna, som
om-gåfvo hans boning. I synnerhet plägade han kasta de
olyckliga offren för sin vrede i en djup dal, som
ligger just under sjelfva knoppen af kullen och kallas
Sprängstaden. Aldrig hade någon mildare känsla rört
hans otamda bröst, och hans högsta vällust var mord
och våld. Men en morgon, då han just höll på att
rusta sin förfärliga båge och slipa sina pilar mot
berget, såg han en båt sväfva forbi ute på sjön, och i
båten satt en ensam qvinna, som slagit ut sitt långa
hår, i hvars yppiga lockar vinden blåste som i ett
segel. Hon styrde sitt fartyg med en sång, hvars
toner väckte sällsamma känslor i jättens bröst. En
ofantlig örn sväfvade i detsamma högt Öfver qvinnan
och fäste på henne sina gullglänsande blickar. Hälle
reste sig upp, lade en pil på sin båge, och det
hvinande skottet fällde den väldiga sky konungen liflös i
sjön. Den seglande upplyfte då sitt hufvud, och
hennes ansigte kastade ett klart sken rundtomkring. Hälle
kände igen henne för den undersköna hafsfrun Kisa,
som rådde vid t öfver de närgränsande vattnen.
Glansen, som strålade från hennes ansigte, väckte i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
