Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Herr konung, herr konung! Ack leinna mig i ro.“
Gud råde!
“En vän har fått mitt hjerta, och har min tro.“
Men Gud gifve oss sina nåde!
Och konungen han vardt så vred i sitt mod.
Gud råde 1
“Det kommer visst att kosta den vännens blod."
Men Gud gifve oss sina nåde!
Och Gunnel hon blef så blek som en snö.
Gud råde!
Hon hade väl lust att med vännen få dö.
Men Gud gifve oss sina nåde!
Då kommo hennes fränder med buller och låt.
Gud råde!
De aktade icke skön Gunnels gråt.
Men Gud gifve oss sina nåde!
De gåfvo henne krona och drottningenamn.
Gud råde!
Men aldrig tog hon mera sin harpa i famn.
Men Gud gifve oss sina nåde!
Anna Posse hade af naturen en ganska vacker
röst, och, då hon nu trodde sig ensam i sin grotta,
ingaf henne den omgifvande utsigten en känsla, som
alltid väckes af ensligheten i en romantisk nejd. Hon
satt på en mossbeklädd sten vid grottans ingång, och
för hennes fotter låg ett rådjur, hvars halsband
glittrade i solskenet. Då hon satt der med det rika blonda
håret i tjocka flätor, framträngande under en lätt
silkesduk, som hon kastat öfver hufvudet, och de blå ögonen
med uttryck af en svärmande känsla, sökande i fjerran
de osynliga gestalter, som sväfvade för hennes
inbillning, under det tonerna, klara som perlor, rullade
öfver de tjusande läpparna, och hennes bröst sakta
höjdes af den lätta ansträngning, som sången fordrade
— kunde man icke tro annat, än att det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
