Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet torrt, som trots grefvens eget, så att han icke
vågade annat än med största aktning för gubben, yttra
sina artigheter för damerna. Herr Göran vandrade af
och an mellan de pratandes stolar, ej olik en hungrig
katt omkring het gröt. Han trängde sig öfver allt
in i samtalet, ehuru hans annars icke ljudfattiga tunga
nu hade ytterst svårt att finna uttryck. Brahe hade
också fått en särdeles lust ätt med sina infall afhugga
hvarje mening, som han försökte framföra; men Göran
hämnades med att, så ofta han kunde, hindra grefven
att tala ut hvad han hade att säga. Mäster Colutnbus
sällade sig till de tre andra herrarna Posse, medan
Petrus stod, med händerna på ryggen, lutad mot
dörrposten och med spänd uppmärksamhet lyssnade på
samtalet, hvarunder hans ansigte uttryckte hans lftliga
deltagande i alla qvickheter, som ingen bättre än han
fattade och hade roligt åt. Liljensparre hade satt sig
för sig sjelf ett stycke från de unga damerna, och
hans tankfulla ögon riktades ofta på en luta, som,
jemte några andra musikaliska instrumenter, hängde
på väggen. Grefven märkte snart, att de tvänne
vackraste ögonen i sällskapet ofta oförmärkt kastade
deltagande blickar på ynglingens stilla, sorgliga
uppsyn; han äade derföre halffiögt till jungfru Anna:
“Min stackars vän stirrar på lutan derborta, som om
han ville tvinga henne att spela af sig sjelf der hon
sitter på väggen. Yi ha haft den lyckan att höra er
röst en gång, jungfru Anna! Om ni nu ville sjunga
något till lutan, så skulle ni göra en välgerning åt
herr Peder, hvars ansigte jag på länge ej sett så
ljust, som då han hörde er vackra visa.“
Herr Göran ville alldeles oanmodad börja ursäkta
sitt syskonbarn; men ett rätt förtretligt ögonkast af
hennes sköna ögon visade, att lian med sin otidighet
just uträttade motsatsen af hvad han önskade, ty då
grefven, utan att ge akt på honom, nedtog lutan och
räckte den åt henne, emottog hon den, fastän hon
rodnade. Hon kastade dervid flyktigt sitt öga på
Liljensparre, hvars uttrycksfulla blick mötte hennes;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
