Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lidanden gåfvo anledning till snubbor af fru Ebbas
rätt profana stämma, och då Liljensparres och Annas
blickar af en händelse möttes, rodnade de båda ännu
mer, emedan hennes blick uttryckt ett deltagande, som
hon dock velat dölja, emedan hennes känsla sade henne,
att det var nästan för lifligt.
“Nå, gref Göstaf! Så säg då!“ skrek fru Ebba
otåligt. “Jag förlåter er allt, bara ni iute längre pinar
mitt tålamod/*
“Var inte rädd, jag vet nog hvad jag säger!“
hviskade grefven åt sin vän och tilläde sedan, åter
vänd till frun i huset: “Det är allt för beklagligt att
en riddersman, som jag, skall nödgas visa min
tacksamhet emot vår älskvärda värdiuna med ett så
ohöf-ligt uppförande. Och det skulle ännu mer öka min
grämelse, om denna min oartiga glömska gåfve fru
Ebba Posse anledning till den orättvisan, att anse alla
vår nådige konungs och vår hulda drottnings
kavaljerer lika försumliga, som jag olyckligtvis nödgas
erkänna mig sjelf.“
“Nå, men så låt höra då!“ utbrast frun förifrad.
“Hvem har tagit målet ur mun på gref Göstaf Brahe
i dag? Ar det hofseden nu för tiden att spela gäck
med gamla och ärbara fruar
“Förlåt min vidlyftighet,“ svarade Brahe; “men
den ohöfliga glömska, hvartill jag gjort mig skyldig,
har alldeles förvirrat mig, och fruktan för fru Ebbas
missnöje har ännu mera beröfvat mig min
tankeförmåga/*
“Drick då och sansa er, käre Göstaf!“ sade fru
Ebba och sköt hastigt en bägare vin till honom. Men
herr Göran hade vårdslöst sträckt ut’ sin hand med
en bissareknif (ett husgeråd, som den tiden hvarje gäst
förde med sig) på bordet, så att bägaren stötte emot
den, och den kosteliga drycken strömmade öfver duken
i rak riktning mot herr Görans sköte. Herr
kammarrådet flög upp, med kläder drypande af vjn.
Nu blef dét ett väsen af, så Gu*l sig förbarme.
Herr Göran hade väl aldrig, sedan den tiden han mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
