- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
463

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10.

Det var redan temligen långt lidit på förmiddagen,
då Bolla kom ifrån sin jungfru-kammare, långsamt
framsmygande i den stora förstugan på Hellekis. Hennes
öga var fästadt på en af dörrarne; men en synbar
tvekan förråde sig i hennes uppsyn.

Oförmodadt kände hon sig omfattad af ett par
armar, och en kraftig kyss brände på hennes kind.
Men i samma ögonblick brände också på den
kyssandes kind något helt annat än en kyss, — en ganska
kraftig örfil.

Den näsvise älskaren steg förvånad ett par steg
tillbaka. “Hvad kommer åt dig, Bolla?“ sade han, “i
dag har du vaknat på galen sida, det måste jag
bekänna. Men kanske jag skrämde dig, du lilla retbeta?
Kom och gif mig beskedligt en bättre kyss till
försoning för din ohÖflighet.“

“Laga dig på stund din väg härifråir, Tuwo Räf,
det säger jag dig,“ utbröt den förolämpade tärnan.
“Hvem har gifvit dig lof att smyga här omkring i
stora byggningen? Passa du bara på din herre och
låt bli att gå här och lura, hvarken efter mig eller
någon annan, så framt du inte först och främst önskar
dig mera morgonhelsningar efter mitt sätt, och sedan
vill försöka, om herr Göran törs lägga sina fingrar
emellan, när fru Ebba befaller sin långa rättare
traktera din rygg med en måttlig husaga.“ >

“Min allerkäraste, lilla Bolla!“ sade Tuwo Räf.
“Du är ju tvär och arg i dag, och fräser som en katt
mot en hund. Kan man då inte få tala ett godt ord
eller par med dig?“ Han försökte att beskedligt närma
sig den sköna; men hennes då och då upplyftade band
höll honom på vederbörligt afstånd.

“Vänta här lite!“ sade hon. “Jag skall bara gå
in till frun ett ögonblick.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free