Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, det skall man se,“ skrek fru Ebba. “Det
är en son jag har, som förstår att vara höflig och
anständig! Just när vi vänta främmande hit för hans
skull, och då sjelfva hennes fursteliga nåde, fröken
Anna, kunde vara här, när vi minst veta det, då vill
han resa sin väg. Det vore just vackert. Hvad skall
gref Göstaf och herr Peter tänka om dig?“
“Nådigaste fm Ebba!“ inföll grefven ifrigt, “nog
kan ni vara säker på, att ingen misstycker det, då
det är ett så vigtigt ärende. Göran behöfver också
inte vara många timmar borta. Han skulle säkert
göra fröken Anna ett stort nöje med den resan, ty
hon sätter mycket värde på herr Lage Posse och frågar
säkert efter honom, om han icke är här.“
Göran tycktes just hafva föresatt sig att göra
grefven emot i allt, som han kunde. Han tvekade
en stund emellan begäret, att träffa Annas far och
bereda honom till afslag, och svartsjukans ingifvelse,
att han borde sjelf närvarande gifva akt på sin rival,
ty hela hans misstroende föll på Brahe, men icke på
Liljensparre.
“Tuwo Räf kan uträtta det ärendet att bjuda hit
min farbror,“ sade han slutligen, “och jag skall genast
skicka honom . . . Hör på, Göstaf Brahe! Har du inte
lust att jaga en stund i djurgården, innan de
främmande hinna komma? Det kunde vara roligt att språka
några ord i förtroende. Hvad menar du?“
“I dag är jag icke särdeles fallen för att jaga,“
svarade grefven, skarpt betraktande herr Görans mörka
uppsyn. “Men nog skulle jag önska att få hålla en
liten jagt, eller vara med om en, innan vi resa från
Hellekis.“
“Det går visst an,“ inföll fru Ebba. “Men jag
vet alls inte, hvad det skall tjena till i dag. Det
är åter ett af dina påfund, Göran!“
“Kanske det roar herr Liljensparre att skjuta ett
skott?“ sade herr Göran. “Jag skall fråga honom.
Det går snart för sig, och jag vet intet annat, som
vi kunna taga oss före, medan vi vänta på de främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
