- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
476

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

går med hans Viola di Gamba. Den få vi väl aldrig
höra mer."

“När började du att tycka så mycket om hans
Viola di Gamba?" frågade jungfru Anna småleende.

I detsamma sprang Diana upp, höjde lyssnande
sitt hufvud, fnyste sakta och stampade i marken.
Snart hördes ett hundskall icke långt borta, och som
en blixt flög den lättskrämda hinden från sina
beskyd-darinnor inåt buskarna.

“Skjut, skjut, Liljensparre! Ser du inte? Hinden
springer ju trettio steg ifrån dig!“ röt Görans grofva
stämma.

“Håll, håll!" skrek Bolla allt hvad hon förmådde;
men det var för sent. Skottet smällde i samma
ögonblick, och herr Göran kom skrattande fram mellan
träden.

Jungfru Anna darrade af förskräckelse för sitt
älskade djur och af harm öfver Göran, som hon trodde
med flit hade velat låta skjuta det. När hon nu blef
honom varse, vände hon genast med afsky sitt ansigte
bort ifrån honom och gick in i grottan, medan Bolla
i vredesmod rusade emot honom. “Vet ni inte bättre,
herr Göran, än att narra herr Peder att skjuta
jungfru Annas hind?“ utfor hon. “Det förlåter hon er
aldrig."

“Ah för böfveln!“ utropade Göran förvånad. “Var
det Diana? . . . Och den stackarn skjuter bom!“ tilläde
han mumlande för sig sjelf. "Jag hade väl kunnat
ge honom ett gevär, som gick rätt!"

Bolla betraktade herr Göran skarpt, men sade
inte ett ord. Då hördes hundarnes häftiga skall, och
flåsande flydde i detsamma hinden in i grottan, dit
Bolla skyndade sig, innan hundarne hunno det
stackars villebrådet.

Liljensparre framträdde i detsamma äfven till
Göran. Hans kinder glödde af harm, från hans
ljusblå ögon lyste ett uttryck af stolthet, som så väl
klädde det vackra ansigtet, och han sade med
eftertryck: "Nästa gång du vill forsöka om jag skjuter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free